a Rådhusrattens sörsta afdelning, helst dessa åligganden otvifvelakligt kunna, med mindre uppoffring för stadskassan, bestridas af en lagfaren rådman; hvaremot Magistratens förslag, att handelsoch politiborgmästaren skulle med sin borgmästarebefattning kunna förena ledamot-och ordförandeskap i stadens Drätselkammare, synes Eders Kongl. Maj:ts Befh:de vara i många hänseenden ganska ändamålsenligt och närmast förenligt med bans nuvarande embetsgöromål; men då Eders Kgl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse i stad d. 21 Mars 1862 uttryckligen stadgar, att ledamöter i Drätselkammaren utses af Stadsfullmäktige, och detta allmänna stadgande icke lärer genom någon reglementarisk föreskrift kunna af Eders Kongl. Maj:t inskränkas derhän, att handelsoch politiborgmästaren ovilkorligen borde af Stadsfullmäktige utses till ledamot i kammaren, hvarförutan Magistratens förslag i sjelfva verket blefve utan praktisk betydelse, hyser Eders Kgl. Maj:ts Befh:de stora betänkligheter i afseende å sin befogenhet ens att förorda nådigt bifall till Magistratens ifrågavarande hemställan. Skulle Eders Kongl. Maj:t imellertid finna hinder icke möta för meddelande af det nådiga förklarande, att hvarom fråga är, anser Eders Kongl. Maj:ts Befh:de, såsom förut nämndt är, att det skulle medföra ganska stora fördelar, om handelsoch politiborgmästaren, såsom Magistratens orförande och såsom den magistratsledamot, hvilken antagligen komme att framgent, såsom hittills, af Magistraten utses att deltaga i Stadsfullmäktiges förhandlingar, äfven vore ledamot i stadens Drätselkammare. Och äro enligt gällande reglemente, Stadsfullmäktige oförhindrade att i Drätselkammaren invälja äfven magistratspersoner, till följd hvaraf för närvarande också sinnas bland dess ledamöter 2 rådmän, en af hvardera klassen, af hvilka den ena tilllika blifvit till ordförande i kammaren utsedd. Huru än Eders Kongl. Maj:t täcktes i omförmälde bänseende bestämma, förutsatt likväl, att icke Eders Kongl. Maj:t fastställer Stadsfullmäktiges förslag derom, att handelsoch politiborgmästaren hör såsom ledamot och vice ordförande på Rådhusrättens första afdelning tjenstgöra, uppstår likväl behofvet af yiterligare en lagfaren rädmans tillsättande utöfver det antal, Stadsfullmäktige, med beräkning af politiborgmästarens nyssnämnde tjenstgöringsskyldighet, antagit vara för göromålens bestridande tillräckligt, för så vidt icke Eders Kongl. Maj:t, med afseende derå, att till följd af göromålens fördelning mellan afdelningarne, ledamöterna å den 3:dje afdelningen komme att endast i ringare män, än ledamöterna å den andra afdelningen, sysselsättas, skulle finna skäligt bestämma, att endast 2 lagfarne rådmän behöfde å 3:djafdelningen tjenstgöra, emot hvilken anordning Magistraten icke torde hafva att framställa någon väsentlig invändning, vid betraktande deraf, att Magistraten sjelf såsom öfvergående stadgande föreslagit anställande af endast 2 lagfarne rådmän å tredje afdelningen. Beträffande Magistratens förslag, att såsom ledamöter på den afdelning af Magistraten, som under ordförande af handelsoch politiborgmästaren komme att behandla de magistratsärenden, hvilka uppräknades i S8s 6 och 7 i Stadsfullmäktiges förslag, borde tjenstgöra i tur sinsemellan de två rådmän af justitie-klassen, hvilka icke äro ordiörande i Rådhusrättens andra och tredje afdelningar, och icke, såsom Stadsfullmäktige föreslagit, de två justitierådmän, som äro ledamöter af tredje afdelningen, förenar sig Eders Kongl. Maj:ts Bef:de i den af Magistraten sålunda uttalade åsigt, likasom Eders Kongl. Maj:ts Bef:de instämmer med Magistraten 1 hvad den anfört mot den af Stadsfullmäktige löreslagna delning af punkten e) i 6 af Magistratens förslag. Slutligen och hvad angår Stadsfvmäkliges beslut att årliga aflöningen till justitierådman, som hädanefter tillsättes, skall utgå med 6,000 rdr under de första 5 tjensteåren, derefter ökas till 6,500 rdr, och, efter ytterligare 5 års tjenstgörings höjas till 7,000 rdr, hälften såsom lön och hälften såsom tjenstgöringspengar, så biträder Eders Kongl. Maj:ts Bes:de detta Stadsfullmäktiges beslut. Det är väl sannt, avs qenstemän, som härstädes till rådmän befordras, i allmänhet icke äro unga och hafva familj, äfvensom att lefnadskostnaderna på platsen för hvarje år stegrats, men vid jemförelse med hvad andra motsvarande tjenster inom riket afkasta, måste den föreslagna lönen anses snarare hög än låg; och skulle erfarenheten visa, det fullt lämpliga personer för rådmansplatsernas besättande icke skulle erhållas mot de af Stadsfullmäktige föreslagna lönevilkor, torde tiden vara inne att derutinnan besluta en förändring, som det då också ligger i Stadsfullmöktiges eget välförstådda intresse att vidtaga. Öfver Stadsfullmäktiges beslut i afseende å bestämmandet rörande de justitierådmännen tillkommande löneförmåner hafva besvär anförts af lekior F. Th. Blomstrand, hvilka besvär blifvit utställda till vederbörandes förklating, utan att ännu hafva bit åter inkommit, he lken omstän