Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1867, sida 1

Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Stöfvelputsarne vid de tyska universiteten utgöra en fullkomligt egendomlig menniskoklass. En enda betjenar tjugo, trettio, ja — ända till femtio studenter från Södern och Norden, vän och fiende, alltefter som det faller sig. De äro för studenten ett factotum, utan hvilket han ej kan reda sig; om , der Wichsier icke har blankat hans stöflor och borstat hans kläder, kan han icke gå ut; om icke wichsieren belånar hans effekter hos judarne, kan han icke lefva. Sålunda blifver borstaren hans förtrogne och erfar allt, som händer vid universitetet. Och han missbrukar aldrig förtroendet. IIans enda förtrogna är studentens städerska, men endast om hon är trogen sin herre, och detta urskiljer borstaren med en nästan underbar skarpsinnighet. Gretchen hade åter hemtat sig från sin förskräckelse. Hon måste det, ty hon hade mycket att ombesörja för baronen. Efter en fjerdedels timma kom den sårade. Han hade kunnat gå uppför trappan; ehuru stödd af två studenter. Sälunda inträdde han ätven i rummet. Men der svigtade han, oaktadt sin kraftiga natur, och de måste bära honom i säng. ) Forts. fr. n:o 278.