Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1867, sida 3

Norge. Många gamla. ,Morgenbladet meddelar en förteckning öfver de personer, son vid sista folkräkningen i Norge befunnos vara 100 år gamla och deröfver. Hära finner man, att deras antal uppgick till 59, deraf 47 tillhörde det qvinliga och 12 det manliga könet. Af dessa 100-åringar voro 7 födda i Sverge. Den högsta åldern var 107 år. — Fångad hvalfisk. Från Tromsö skrifves den 23 Oktober: Sistlidne Söndagseftermiddag rodde i det vackraste väder en båt med en skara bröllopsgäster förbi gården Slaatnes i Balsfjorden, då de fingo se en hval ungefär 15 alnar lång, som låg och behagligt solåde sig på leran vid stranden. Bröllopsgästerna rodde närmare, hvarvid hvalen blef rädd och sköt så hårdt upp mot land att den blef fasthängande med främre delen af kroppen på stranden. Genom bröllopsgästernas rop blefvo nu också gårdens innebyggare uppmärksamma på hvalen. Det var flod, sjön skulle snart falla, hvadan goda råd voro dyra. Gårdsfolket sprang så fort sko kunde hem och hemtade verktyg, såsom yxer och liar, hvarmed man en stund bearbetade det stackars djuret och, allteftersom vattnet växte, bogserades hvalen upp på land, der han snart dog. Striden var slutad och segern vunnen af det torra elementets bebyggare. Men nu börjades en ny strid mellan dessa om fördelningen af bytet. Bröllopsfolket, som upptäckt hvalen och troligen varit behjelpligt vid hans dödande, förmenade sig ega rätt till en del af densamma, medan Slaatnesboarne påstodo att pröllopsgästerna voro ute på bröllopsfärd och ej på hvalfiskfångst, att det alldeles var en tillfallighet att de först fingo se hualen och att ett skrik eller två just icke ran vara föremål för betalning samt att le anse den hjelp, som bröllopsgästerna sjorde dem vid att döda djuret, icke kunna ara annat än en välvillig handräckning, om i dylika fall borde lemnas utan egenyttiga afsigter. Så står saken för närarande och kommer sannolikt att föraneda rättegång.