Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1867, sida 1

FP Flickan försvann genom dörren och återkom efter några ögonblick med en student. Det var en af dessa högväxta, smärta och likväl kraftfulla kurländaregestalter, som man än i dag ofta ser vid de tyska universiteten. — Är det Gisbert Aschen, Rurik? — Ja, tyvärr! — Är det så farligt med honom som flickan sade? . — Det var farligt. Den stora pulsådern under högra armen var genomhuggen. Om den ej underbands, var döden oundviklig. Det dröjde länge innan den anträffades; derefter ville inte underbindningen lyckas. Dessa vanliga duelläkare förlora hufvudet vid hvarje ovanligare casus. — Och hur är det nu? — Allt i ordning. Den sårade måste endast få ro. I qväll föra vi honom in till staden. — Hvarför kan han inte stanna här? — Värdfolket vill inte behålla oss qvar öfver natten. Här har ännu aldrig varit någon duell; saken kunde bli känd, och då beröfvas de sina värdshusrättigheter.