verkar genom Dredå )usmåssSor, klara Skuggor och ren teckning. Vid sidan af en sandig väg på en något upphöjd klippa står frälsaren med stilla och värdigt uttryck, sträckande ut sina händer öfver de olycklige sjuke, som tränga sig fram till honom — bakom ser man några af lärjungarne mot den ljusa luften. Jag kan ej säga mer till detta verks fördel än jag redan sagt — några fel deruti har jag ej funnit. Uti den officiella katalogen står visserligen ej Gireauds namn, men en tafla öfverflyttad från årets salong till stora expositionen gifver en rättmätig anledning tala om honom. Taflan föreställer en slafhandlare, som på en terrass, der de lefvande varorna äro uppstaplade kring alla sidor, utbjuder till en ung förnäm Romare i lysande drägt den skönaste biten i hela butiken, en österländsk flicka om 15 å 16 år. En mer utpräglad typ för en hal, girig usling, än den hos köpmannen, kan man ej se; han är mörk alltigenom och liknar fullkomligt en korp. Flickan framleder han och liksom presenterar henne å det mest artiga sätt. Troligen säger han något om hennes utmärkta egenskaper, hvarpå ingen, ej ens en sträng Romare, efter den hastigaste blick kan tvifla, ty hon ser god ut och är äfven mycket vacker — hon vinner genast medlidande, om ej mer. Det naiva, skygga i hennes uppträdande är förundradsvärdt återgifvet. Olyckskamraterna, 2:ne andra flickor, hvilka sitta vid en mur till venster på en sorts divan (marknadsståndet), se med undrande blickar hvad verkan skönheten skall göra på den unge, allvarlige ädlingen, hvars enda sällskap utgöres; af 2:ne med ett rikt halsband sammanbundna hvita vindhundar. Oaktadt det indignerade uttrycket i hans ansigte, tvislar jag ej på, att han friköper flickan ur klorna på hennes barbariske herre. Hvad målningen såsom sådan vidkommer, så är den i de flesta fall utmärkt — endast emot den argt blåa manteln, som Romaren bär, och emot landskapet i bakrunden kan man med skäl höja litet lander. Att karaktererna äro förträffliga behöfver jag väl knappast efter min beskrifning tillägga. Taflan är notabel och har gifvit dess upphofsman välförtjent anseende. Redan från 20 år tillbaka är Laudelle en erkänd och aktad talent, och han håller sig fortfarande genom en delikat behandling af färgen bland pariserpublikens omtyckte målare. De af honom från 64 och 66 års salonger nu utställda taflor hafva dragit ej obetydlig uppmärksamhet till sig — de smeka ögat hos både kännare och icke kännare, och man går dem ej obemärkta förbi. I ,la reveille ser man en vacker qvinna, som vid uppvaknandet på en af österländsk lyx omgifven bädd visar sina sköna former, rika på färg och behag i allmänhet. Med anledning at den skönas rörelse och hela ställning skulle jag för min del vilja omdöpa taflans titel till ,,la paresseuse. — Ej mindre än den nu omnämnda odalisken har ,la femme Fellah (ung qvinna från mindre Asien) varit beundrad. Hon är så vacker denna ,beautå sauvage der hon står en face mot åskådaren med sina mörkbruna milda ögon och en leende rosenmun, att det är riktigt farligt länge betrakta henne. — Egde jag denna tafla, så blef jag visst kär i flickans bild och glömde alla älskvärda blondiner i mitt eget land. Af varma beundrare har hon fått fler slängkyssar tillsammans än alla de lefvande österlandets döttrar, somgästat expositionen. — Sluten häraf huru vackert Laudelle kan måla. Redan vid exhpositionens början var mycket fråga om att ej emottaga RobertFleurys (Tony) tafla, ,, Warsovie le 8 Avril 18614. Derefter, då ryske kejsaren väntades, lärer kejsar Napoleon önskat att så skulle ske, men protester höjdes från alla sidor och den ohyggliga ryska historiserade mandaten fick behålla sin plats. Om den borttagits, hade franske målarne förlorat en af sina bästa representanter och platsen hade blifvit i alla afseenden svår att fylla etter taflan, ty den är bra målad och högst intressant samt har betydliga dimensioner. Den korta beskrifningen, som ligger till grund för taflans utförande, är ett utdrag ur Monitören af d. 12 April 1861, så lydande: ,,Une foule denviron quatre mille personnes, dans laquelle se trouvaient beaucoup de semmes ct denfants, prosterne) j genoux entourait la colonne Sigismond, sur la place du chateau. ... Les troupes cernaient de tous cots. ... Linfanterie fit feu.... Hvar och en kan lätt göra sig en föreställning om den förfärliga scen, som här utageras. I taflans förgrund är ena flygeln af folkmassan, der obeväpnade gamla och unga, män, qvinnor och barn blifvit träffade af den härjande gevärselden — till venster synes en linie infanteri, som gifver eld — till höger reser sig slottet kallt och grått. Tony Robert-Fleury har genom detta verk visat sig vara en värdig son af en stor historiemålare. — De tre bataljmälarne Beauc, Armand-Dumaresque och Protais ärokonstnärer af helt olika naturer. Den förste tecknar och målar samvetsgrannt utan effektsökeri, den andre sätter nästan för mycket handling och färg i allt hvad han utförer, och den tredje, en känslomenniska, mäktig af djup karakteristik och fin färg, håller sig på afstånd från krigets fasor och målar soldaten som gådan gamt annica IX. le