Bref. (Från H.-T:s korresp.) Paris d. 4 Nov. 1867. Som jag lyckligtvis, i afseende på de rader som jag nedskrifver, ej är som många andra korrespondenter på något sätt bunden till tid, så ser jag ej heller någon så stor olycka deruti, att mitt förra bref ej blef, som ämnadt var, det sista, angående fransyska tafvelexpositionen. Huruvida det åter kan vara en sådan för dem, som börjat följa mig på min vågsamma exkursion, deröfver får jag mig väl en vacker dag utslag kommuniceradt. Begår jag enligt de lärdes, de högt upplystes sätt att se de sköna konsterna några svåra fel, så tröstar jag mig dock dermed, att jag af kärlek till mitt ämne låter pennan tala och ej blott af skrifvarbegär fattat densamma. Jag har i allmänhet funnit mycket godt uti hvad jag hittills vidrört af fransyska mälares verk — och jag kommer helt visst att se de bilder, jag i dag tangerar, från deras ljusa och goda sidor, ty klandra och rifva sönder och derigenom visa en sorts styrka, det är i fråga om konstens produkter, i allmänhet, ej någon så svårlöst uppgift. Att deremot leta ut så många förtjenster som möjligt uti hvad som kommit i dagen för det skönas skull, det anser jag vara hvars och ens skyldighet att göra sig till regel, innan deröfver yttranden vare sig enskildt