Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1867, sida 2

— 5 att den förmår, med ett kort hastigt anlopp, falla öfver honom — då är det tänkbart, att bajonetten kan vinna seger. Men le på öppna fältet har detta vapen helt visst spelat ut sin roll. av För den höge förfns nya uppställning a hafva vi förut redogjort. Han talar der-). under äfven om fyrkantens förtunning. A anseende att denna uppställning, på det sri att sidorna må blifva så stora som möj-ei ligt och derigenom tera gevär blifva verk-m samma, icke bör ega mer än tvenne led.y: Erfarenheten från det sednaste tyskall kriget har lärt, att infanteriet kan mot-m taga och tillbakaslå rytteri-anfallet på linie, 8 och detta lärer väl blifva ännu mera förhållandet, när än mera snabbskjut ande sfe gevär erhållas än de preussiska tändnåls-su gevären. Fyrkantsformeringen hör alltså k — det kan man tryggt påstå — blott tillo det förflutna; historia. s1 Skulle man ännu hysa något tvifvel i 2 detta hänseende, så häfves det fullkomligt, ! om man läser och godkänner den höge d förf:ns åsigt, att fotfolket bör förstärkas h med lätta kanoner, som kunna skjuta 4 F å 5 skott i minuten, på ett afstånd af! 2000 å 3000 fot (en ganska kort distans. i öfrigt). IY Försedt med tvenne sådana kanoner på 8 hvarje bataljon, skall infanteriet göra! hvarje kavallerianfall ej blott vanmäktigt, l utan rentaf otänkbart. När förs:n säger, att ,,dessa kanoner, ställda på den hotade si flanken, skola kunna redan på långt håll beskjuta rytteriet och kanske dermed omintetgöra anfallet, så har han i sanningaäh yttrat sig med en öfverdrifven försigtighet. Hvad förf:n i öfrigt yttrar om fördelen: af sådana kanoners införlifvande med in-;N fanteriet, synes vara mycket bevisande t och öfvertygande. i Med rätta framhåller förfen härester! vigten af skarpskjutning, förordande derför en särskild skarpskyttekår, , enär det ej gerna är möjligt att en hel armås infanteristyrka kan uppöfvas till någon särdeles stor välskjutningsförmåga?. Dessa skarpskyttar skulle uttagas vid hvarje regemente och användas kompanivis vid brigaden, då en högt uppdrifven målskjutning kräfves, särdeles på längre afstånd. Förtn anser, att man kunde gifva, skarpskytten en jernskodd käpp med klyka, för att tjena geväret till stöd — ett förslag, som dock torde vara temligen opraktiskt — och påyrkar att skarpskyttarne skola vara under jemn öfning, eller i ständig skjutskola, begagnande de bästa gevär. I Jemte skarpskyttarne önskar för:n hafva ännu en särskild art af infanteriet i jägarne, hvilka skola företrädesvis agera på ; kedja, eller i det spridda stridssättet. E Man skulle således erhålla tre olika slag af infanteri, hvaraf jägarebataljonerna skulle till styrka utgöra en tredjedel, med! sin särskilda reserv, utgörande en tredjedel af jägarebataljonerna. Huru stor t 3 af infanteriet skarhskyttarne borde utgöra, uppgifves icke. . om vi icke misstaga oss, var den anordning, som här föreslås, att fördela ett antal skarpskyttar på brigaden, begagnad i sednare hälften af det amerikanska kriget, hvilket dock berodde derpå, att man ännu endast egde ett mindre antal af de repeter-gevär, hvarmed dessa skarpskyttar voro utrustade. I öfrigt lära väl jägarne böra vara skickliga i skarpskjutning, likasom öfningen deri borde utsträckas till infanteriet i allmänhet, hvars styrka just ligger i skjutningen, sedan bajonettens betydelse blifvit i så hög grad förminskad. Det torde ej heller, särdeles i vårt land, vara svårt att bibringa allt fotfolket denna öfning, såvida man ville gifva soldaten ammunition att örva sig mellan mötena samt uppmuntra den högre färdigheten genom särskilda belöningar. Den höge förf:n vill ännu häfda åt kavalleriet en större betydelse, ej blott för rekognosceringar, patruller och rapportföring, utan ock såsom stridande trupp på slagfältet. Derföre yttrar han ock: Man finner ingen krigsbär minska sitt fi rytteris styrka; snarare ser man spår tillss motsatsen. Att detta ,ridderliga vapen skall betraktas med en viss förkärlek af en rid-si derlig furste, finner vi ganska naturligt, si och lärer väl deri ligga förklaringen att sf dess styrka ej blifvit i det monarkiska st Europa förminskad. I fråga om rapport-t föring lättas dock dess förrättningar genom den af förs:n varmt förordade fält-I telegrafen, och på slagfältet lärer väl dessroll, efter hvad vi ofvan antydt, vara ut-JI spelad. Möjligen skulle man kunna här-Js ifrån undantaga det lätta kavalleriet, sär-I deles om detta, såsom fallet var i den ss nordamerikanska hären, utrustades medis C l 1 8 5 u h j 2 2 8 2 2— — Å 2 — fela i — —— — — AA — — — — — —— —ä—ä———ö—5— — snabbskjutande ryttarekarbiner. Pistolerna sö torde man kunna lägga bort ju förr desto heldre. Den höge förfen yttrar här ingenting särskilt rörande frågan om armöns organisation, men han sramkastar några satser, hvilka tydligt nog röja hans föreställningssätt i dettazhänseende. — Så förordar han en blandning af ungt och äldre manskap, på det att der må finnas i truppen ett lugnt och ett lifligt element, hvilket naturligtvis innebär försvaret för den utspädning af den indelta