Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1867, sida 1

Minden efter mitt möte med Schilden, utan begärt transport till det aflägsna Gumbinnen; — derifrån roste jag hit sör att genom Giisbert och hans onkel få nåson underrättelse om min hustru samt tillika återse den trogne vännen. Och jag träffar äfven dig, du redlige Franz, och jag önskade du kunde känna huru litt jag nu känner mig om hjertat, sedan jag yppat mig för min andre vän och läst i hans ögon, att åännu ett ädelt hjerta gilar mitt havdlingssätt. Mahlberg slulade dermed sitt meddeande. Franz Horst hade arhöärt honom under ystnad. Han satt ännu försänkt i djupa ankar och tryckte blott vännens hand, ikasom till tack. Men efter en stund sade han: — Du har handlat som en ärans man. Men hvad din ära förbjöd dig, det fordar hon af dina vänner. — Franz, utbrast Mahlberg, — är detta lin tack för mitt förtroende? — IIvar vistas regeringsrådet Schilden m? frågade ynglingen. — Jag besvär dig. Franz! Ylottställ nte min ära dubbelt, då du anser dig öra skydda den. Den unge studenten betraktade sin vän ned en öppen blick. — Frukta ingenting, Mahlberg, sade an. — Jag skall icke uppsöka denna nenniska, det förtjenar ej den eländige. len slumpen kan en gång sammanföra nig med honom, och då skall jag visa ur man tuktar en förrädare. Säg mig j hvar han är: han undgår mig inte. jch ju högre hans äregirighet för honom, sto säkrare skall hans straff drabba