gare intresset för solkbildningen, mång för detta stora land egendomliga förhä ianden måste alstra betydlig olikhet me an folkskolan derstädes och den i Er ropa, och en sådan törefinnes också sjelfva verket. I stället för skollärare! säger förf:n, ,,som åldras vid sin berattning fidner man der nästan allestädes unga li rarinnor om tjugo och lärare om tjugo ti tjugofem års ålder; hela lärarepersonale öfverhufvud ombytes hvart femte år; stället för särskilta skolor för hv-rt ler könet läsa gossar och flickor tillsammars — ingen hierarki, ingen inverkan af nå gon centralmyndighet; -— inga andra drif kraster än offentlig diskussion och påtryc ket af den allmänna opinionen; alla bi drag till skolväsendet voteras fritt och direkt af dem, som skola erlägga dem — den högre undervisningen är öfverlem nad åt der enskilta töretagsamheten, folk skolan deremot frikostigt understödd a den offentliga makten; — religionsunder visningea är systematiskt utesluten ur sko lans program. Vi ha velat framhålla för våra läsar hvad som karakteriserar den nordameri hanska folkskolan, dels emeda de: im: e ket, om än ej i allt, förtjenar att taga: till. förebild för de europeiska staterna: och dels derföre, att den eger ett särskil intresse såsom den mäktigaste orsaken til den stora framgång, hvarmed den konseqventa tillämpningen af de republikanska iddcerna på lagar och samhällsinstitutioner krönts i Förenta Staterna och särskilt till den förvånande lifskrast och spänstighet, hvarmed republiken segrande genomgått den stora pröfningen, tvärtemot hvad så många kloka hufvaden i det monarkiska Europa profeterade. Att i de länder, som länge suckat under despotismens och ultramontanismens dubbla ok, folkundervisningen måste vara mycket otillfredsställande, är helt naturligt, om man än häpnar, när man erfar, att, enligt kultusministern Natalis berättelse, i Neapel och Sicilien icke fullt ena bland tio kunde läsa, då af italienska regeringen åtgärder vidtogos tör solkbildningens höjande. Hvad som måste förekomma vida underligare är, att i det rika och protestantiska England, denna stat, som anser sig stå så högt i afseende på sann kultur och tillämpning af frihetens grundsatser, öfver en tredjedel af landets befolkning hvarken kan läsa eller skrifva. Med rätta kritiserar författaren skarpt det system, som lemnar så bedröfliga resultater, oaktadt de stora uppoffringar, hvarigenom staten samt enskilta sällskaper och personer sökt befrämja folkupplysningen, och han ser i dessa resultater de mest talande bevis för behofvet af statens ingripande i ordnandet af folkundervisningen — något som, enligt hvad Förenta Stater nas exempel visar, väl kan komma att stå tillsammans med samvetsrihetens fordringar hos en i religiösa sekter splittrad nation. Hvad Frankrike ansår, der förhållandet i detta afseende är innu mera nedslående, der oaktadt skolagens många goda sidor nära hälften af pefolkningen är försänkt i den djupaste okunnighet och ej kan läsa eller skrifva så mycket, att den kan draga någon nytta deraf, så anser förf, i likhet med len nuvarande ministern för undervishingsverket, hr Duruy, att införande af skolgångsskyldighet för alla landets barn ir det enda tillförlitliga botemedlet mot letta fruktansvärda missförhållande. Att len obligatoriska folkundervisningens inörande i England äfven är af behofvet våkallad, nämner förf. icke uttryckligen, nen hela bans uppfattning af frågan i less allmänhet röjer, att han i denna onkt måste tänka lika med detta lands pplystaste sfosterlandsvänner, som äro nse om att den trångbröstade uppfattungen. af den enskilte medbora are s. iwet, hvilken så länge motverkat den ifräarande reformen, bör gifva vika för inigten af statens rätt och pligt att sörja ör barnens undervisning, då föräldrarne j kunna eller ej vilja uppfylla sina skyligheter i detta afseende. De länder; der kolgångsskyldigheten existerar, utmärka ig alla genom en allmän folkbildning ramför dessa stora kulturstater, der man j ännu infört den. Man jemföre blott reussen, Schweiz och Holland med Engmd och Frankrike, och man skall snart påra hvilka rika frukter det för den beinningslösa fördomen så förhatliga skolrånget burit. Jemte de nyssnämda trenne länderna! amhåäller förf. Kanada och Skottland såom värda uppmärksamhet genom sin för-i äftliga solkundervisning. Äfven IrlandJ ämner han såsom i detta hänseende sär3 Te 2. I. II 1 To