spara sit hilltgaste Intresse lor 10lkSKOle frågans räkning och känna sig frestad att, liksom Cato, tillägga sitt: , Preterc censeo — — d. v. s. ,,dessutom tror jag att okunnigheten, denna fosterlandets för. nämsta fiende, bör utrotas. De hålla före att framgången af nästan alla patriotisk: sträfvanden betingas af upplysningens spri dande till alla samhällsklasser, att natio nens hela framtid, dess oberoende, framåt skridande och välstånd ytterst bero derpå För vår del luta vi sjeltva åt en sådar uppfattning, och yrka derföre lifligt på at! en allmän uppmärksamhet måtte förunnas dem, hvilka gjort folkupplysningens befrämjande till sitt hufvudsyfte och som ,, tid och otid verka för sitt vackra mål. Såsom ett berömvärdt bemödande i denna riktning betrakta vi utgifvandet af det arbete, som vi här anmäla. Hr de Laveleyes bok utgör en framställning af den ståndpunkt, hvarpå folkundervisningen befinner sig i de flesta — icke alla — länder, som äro i besittning af europeisk civilisation, jemte ett framhållande af de vilkor, som han, på grund af inhemtad erfarenhet och noggrannt studium af frågan, anser oundgängliga för att folkskolan skall motsvara sin uppgift och bära den allmänna bildningens dyrbara frukter. Till detta arbete har öfversättaren sogat en framställning af folkskoleväsendet inom de trenne skandinaviska länderna -— ett tillägg, som var desto mera på sitt ställe som den franske författaren, med undantag af ett enstaka yttrande om Norge, helt och hållet förbigått folkundervisningen i dessa länder och det oaktadt densamma under de sista decennierna gjort stora framsteg och väl torde kunna uthärda jemförelsen med den i flera af Europas förnämsta kulturländer. I spetsen för de stater, hvilkas folkundervisning förf. skildrar, har han ställt den stora republiken på andra sidan Atlantiska hafvet. I sanning förtjenar också den nordamerikanska solkskolan ett hedersrum bland alla dem, hvilka ha sig omberodt att sprida ljus och bildning inom nationerna i det nittonde århundradet. Det är hon, som uppfostrar detta! folk, hvilket åtnjuter de didsträcktoste politiska rättigheter, utan att göra sig skyldigt till några af de missbruk utaf dessa, som Europas trångbröstade doktrinärer så länge förutsagt. Det är hon, som med förundransvärd snabbhet sammansmälter de brokiga elementer, hvarmed den ofantliga emigrationen ouppnörligt ökar den, nordamerikanska nationen, med denna nations massa, som ,redan inom det första slägtledet påtrycker de invandrades barn denna stämpel af nationella egenheter och af inom detta folk förherrskande ider. Det är hon, som inplantar i barnens hjertan denna mäktiga kärlek till friheten och fosterlandet — icke till den enskilta i förbundet upptagna staten, utan till den stora republiken — som blef Amerikas räddning, ! då man under inbördeskriget ansåg sig ha skäl att befara ej blott en secession mellan de norra och södra utan äfven en mellan; de östra och vestra staterna. , Skollärarna hadel, säger hr de Laselcye, rela: lyckats inplanta den nationella enheten i folkets hjertan, och var det således skolan, som åter utgjorde det fasta band, ö hvarmed den jättelika statsbyggnadens alla . delar sammanhöllos. I a Författaren meddelar värderika upplysningar rörande den folkskola, som uträttar sådana underverk. Hvad vi deraf; finna i främsta rummet är, att den har !! sitt förnämsta stöd, icke i något slags tvång, utan i den hos hela det nordame-! rikanska folket djupt rotfästade öfvertygelsen, att inga uppoffringar, som afse att; befordra solkupplysningen, kunna vara för stora. Den enskilte medborgaren verkar för denna sak så ifrigt, som om det gällt hans eget individuella intresse. Landets! ädlaste och inflytelserikaste män sätta sig js i spetsen för de företag, som gå ut påft folkbildningens höjande, och kassorna öppnas beredvilligt och skolhusen vexa uppC 5 5 1 — — — ur jorden, så snart behof deraf visar sig; unga, friska krafter träda i skolans tjenst, sakkunniga, erfarna och sosterliimdskt sinnade män vaka öfver undervisningens gång med aldrig slocknande nit, barn af alla samhällsklasser sitta tillsammans påso skolans bänkar, och resultatet blir, attjd vetandet öfverallt sprides inom de olikals klasserna, att det uppväxande slägtet er-!f häller en undervisning, beräknad för denss ansvarsfulla ställning, som medborgarne!d och medborgarinnorna i den stora fristaten skola intaga. IIvarje vädjande till dej? särskilta kommunernas nit för solkunder-l visningen krönes med framgång. Såld snart, säger sörs-n, ,någon i Åmerikaff ropar: här är brist på kunskap! — så är 8 det, som om man ropade, att elden är g lös! — alla strömma då straxt till för att a bekämpa faran, och man afstår ej deri-Ä från förrän denna blitvit besegrad. Dålb undervisningen i aa unionens folkskolors ir kostnadsfri, då folkskoleäldern sträcker sb sig från det femte till det sextonde året, sb lå det kunskapsmått man söker bibringa se ärjungarne är ganska betydiigt tilltaget, a och då, enligt säkra statistiska uppgifter, antalet af de barn, som besöka folksko-Jt orna, är större i förhållande till solk-u mängden, än i något annat land, är det)n klart, att anslagen till folkskolan måste d vara mycket höga — relativt taget vidals högre än i något europeiskt land. Manla antager, att för de icke slafegande sta-d