diskussion. Så uppfatta vi utgifvandet af en liten, men innehållsrik skrift, hvilken nyligen utkommit af trycket, under rubrik: Tankar om nutidens taktiska rörelser af C. Denna signatur utmärker, såsom hvar man känner, högste befälhafvaren för de förenade rikenas stridskrafter, Hans Maj:t konung Carl XV. Det är en undersåtlig pligt, att ägna denna skrift sin särskilda uppmärksamhet, samt att uttala sina tankar derom, med skyldig aktning för den höge författaren, som älskar uppriktighet och som väl förstår att skilja sak från person, icke underkännande en mening, som eljest kunde förtjena att beaktas, derföre att den kommer från de olärdes läger. Kungens nya uppställning har varit länge omtalad, och det är redogörelsen för denna uppfinning, som utgör hufvudämnet för den nu utkomna brochyren, ehuru man saknar den planche, som varit nödig, för att få en klar föreställning om den nya formeringen. Denna är dock i sjelfva verket ganska enkel. Bakom jägarkedjan uppställas, med en betydligare lucka, 2:ne kompanier på linie, och bakom denna lucka uppställas bataljonens tvenne öfriga kompanier. Här äger man alltså liniens tunna uppställning, men på kompanifront. Bataljonslinie bildas lätteligen dermed att de båda bakom stående kompanierna rycka upp i luckan. Behöfver åter linien förstärkas, så ställer sig lätteligen det ena kompaniet bakom det andra, bildande divisionskolonn. Denna tanke kan också tillämpas på brigaden. I sammanhang härmed står infanteriets understödjande af lättare artilleripjeser. hvilka kunna dragas af tvenne hästar, eller i nödfall af manskap. Ritningar antyda beskaffenheten af dessa pjeser. Denna formering äger den stora förtjensten att vara mycket erkel, samt att medgifva både en tunn och förstärkt uppställning, med en — såvidt vi förstå — temligen lätt manövrering, äfven då denna måste försiggå under fiendens eld. Dock tillåta vi oss bemärka, att bataljonen här är sönderbruten, så att det är i sjelfva verket kompaniet, som nu blir den taktiska enheten. Huruvida detta är en fördel eller en olägenhet må männen af yrket bedömma; oss förefaller det likväl, att åtminstone halfbataljonens enhet borde bevaras. Men häri vilja vi ej vidare inlåta oss. Ett synes vara gifvet, att motiverna för den nya uppställningen äro ovederläggligt sanna, likasom de äro kort och klart uttryckta, nemligen att den nyare krigskonsten fordrar ovillkorligt en förtunnad uppställning. Till detta den lilla skriftens hufvudämne ansluta sig i strödda betraktelser rörande andra sidor af krigsväsendet, hvilka måste ådraga sig uppmärksamhet. Så vidröres frågan om de nya eldvapnens betydelse, hvilken förf. ej skattar så högt som många andra, hvaremot han ännu fäster stort afseende vid bajonetten; om kavalleriets roll, om truppens sammansättning af yngre och äldre manskap, m. m., slutande den höge författaren dermed, att det är bättre att hafva en god, om också mindre arm6, än tvertom. Då vår framställning redan blifvit ganska lång, böra vi uppskjuta den närmare redogörelsen för de i dessa ämnen uttalade åsigter till en annan dag. Att den höga förf. befinner sig på militärismens höjdpunkt, ligger väl i sakens natur. Nationen bör emellertid känna sig tacksam mot sin regent för den oaflåtliga omtanka han egnar landets försvar, det stora vilkoret för dess frihet och utveckling, samt att han framlägger sina tankar i dessa ämnen inför en granskande offentlighet. Det militära skriftställeriet är eljest i vårt land ganska torftigt, särdeles när man jemför det med litteraturens rikedom på alla andra områden. När här finnas tusental af bildade män, som gjort det s. k. , krigar-yrket till sin lefnads uppgift, kunde man väl tro, att förhällandet skulle vara annorlunda, men erfarenbet lärer, besynnerligt nog, att yrkesmännen ofta äro de som minst idka yrkets studier, sedan de uppnått en viss lugnare ställning. Åtminstone lärer detta gälla prester oah militärer. Konungens höga föredöme bör innebära en maning till isynnerhet yngre officerare, att vinnlägga sig mera in tillförene om militära studier, då vi antaga, att de ej underlåta att läsa de skrifter, som från honom utgå. Särskildt förtjenar anmärkas, att när armeens högste befälhafvare egnar så stor uppmärksamhet åt taktiken och dess detaljer, så bevisar det huru han studerat militärväsendet i dess minsta och innersta delar, en sak så mycket mera förtjenstfull, sem hans höga och ansvarsfulla kall ålägger honom, att inhemta kunskap om så många andra vigtiga ämnen, hörande ull rikets styrelse och förkofran. Vi vilja, såsom sagdt, innan kort återkomma till de öfriga momenter uti den ifrågavarande brochyren, som höra till dagens frågor. staden och Länet. . Väderleken bar alltsedan i Söndags vait stadigt vacker, ehuru något bläsig. Temperaturen har varit blid och nattfro