Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1867, sida 1

erhöll bekräftelse på de underrättelser, som Schilden hade meddelat mig, ingenting vidare; långt före sitt försvinnande hade min hustru ej talat med någon eller emottagit någon. Schilden hade således tillskrifvit mig sanningen, men jag måste sjelf tala med honom, och jag reste efter honom. Det dröjde länge innan jag träffade honom; han arbetade i. tullverket och måste således beresa halfva Westfalens gränsor. Slutligen träffade jag honom, men han hade tillskrifvit mig allt, hvad han visste. Ett par detaljer kunde han bifoga, men de voro helt obetydliga och spredo ej något klarare ljus öfver detta dunkel. Han talade med sin gamla, vänskapliga öppenhet och deltog så innerligt i min smärta. Han var likväl en förrädare, den gemenaste förrädare. Jag uppsökte äfven min svärmor, men hon visste mindre än jag. Jag måste nu återvända till armån i Frankrike, och först i Juni, sedan Pariserfreden blifvit sluten, kunde vi åter marschera hem till Tyskland. Jag tillträdde min regeringsrådsbefattning i Minden, och fjorton dagar derefter emottog jag ett bref från min hustru. Det var dateradt från den lilla westfaliska staden Warendorf och innehöll följande ord, hvilka jag aldrig kan glömma: Jag bör aldrig återse dig, ty jag är dig ej längre värdig. Jag föll ett offer för det ovärdigaste bedrägeri, den hjertlösaste förförelse. Jag kunde ej förr tillskrifva dig, af fruktan att du ej skulle få brefvet. Först nu erfor jag din återkomst till Minden, och jag uppfyller sanningens pligt mot dig. Du skall, — du