Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1867, sida 2

minne inprägla hvarje ansigte bland atudenterna och sluka hvar je ord frän dem. Studenten, som nyss hejdat sina ord, betraktade honom skarpt några ögonblick och sade derefter långsamt, och så högt, att det hördes öfver hela salen: — Man bör tillsäga Konungen af England, att han ej vidare emottager några spioner has sig. Demagogfångarens ögon tycktes spruta gift. Alla studenterna stego nu upp och lemnade salen, — Franz Daniel, sade en af dem ute i förstugan, — måste i eftermiddag vara ensam med sin kapten. Båda ha mycket att säga hvarandra. Men hvar träffas vi alla i qväll? — Hos Ullrich! föreslog någon. — Afgjordt! Hos Ullrich! instämde alla och åtskiljdos. Kapten Mahlberg och Franz Horst voro allena. — I eftermiddag tillhör du mig, sade Franz till kaptenen, — Låt oss fara till Ilainberg. Der finns ott utvärdshus, der vi få vara ensamma. — För du mig inte först till Aschen? svarade kaptenen. — Ah, du föredrar honom framför mig. — Jag måste nödvändigt tala med honom. — Han är inte hemma. Du träffar honom inte förrän i qväll. — Är han bortrest? — Du skall få höra under vägen, Nu resa vi. Kaptenen biföll, churu han ej tycktes göra det gerna.