Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1867, sida 2

oaktadt kapten Mahlbergs allvar och hans unge väns tystnad. Till den del af bordet, der studenterna firade minnet af sina fälttåg, hade flera studenter nalkats från en annan sida, hvilka ej tycktes tillhöra denna krets. De hade ej det vanliga friska studentutseendet; långt fladdrande hår, blek ansigtsfsärg, ihåliga ögon och svarta, korta rockar utmärkte dem. — Bröder, vi fira det tyska täderneslandets enhet, sade de, — och vi anhålla derför att få förena oss med er. Uet ärBurschenschafter! sade några af de andra sins emellan. Föreningen ,Burschenschaft betraktades då vid sin första uppkomst, och ännu en lång tid derefter, med ett visst misstroende af de studenter, som ej tillhörde förbundet, Det var grundadt i stor hemlighet, dolde sitt egentliga ändamål; hvad det högt förkunnade vår en sträfvan att införa en stränghet i vanor, hvilken omstörtade studentlifvet, och detta betraktades af de öfriga som fantasteri. Dertill kom att hufvudpersonerna i detta ,Burschenschaft utmärkte sig genom något fantastiskt i hela sitt uppträdande. De nykomne emattogos emellertid i kretsen, och upptogs åter det förra samtalsämnet. — Ja, dyre bröder, tog en af dem uu ordet — hans namn var Lantermann, han var lång, blek och med en nästan hemsk blick, — ja, mina dyre bröder, ni ha icke kämpat förgäfves för Tysklands enhet, ehuru den skall kräfva ännu mången strid. Och då skola vi stå vid er sida, vi yngre, som det ej förunnades att deltaga i striden emot den franske arssienden. Men