beses dagen före auktionen. l17550) Ar —ö— Från Norge. (Korrespondens till Handelstidningen). Christiania d. 9 Nov. 1867. Tvenne saker, afseende att utvidga samfärdseln mellan de förenade rikena, ha under de sednaste par veckorna väckt ett lifligt intresse här i landet, nemligen bemödandena att draga trafiken från Vermland till Christiania, och de liknande, hvilka förberedas för Dalsland till Frederikshald. Hvad den förstnämnda saken angår, så finnes intet tvifvel om, att den snart skall bli satt i verket, alldenstund idben utgått från praktiska män, hvilka ega både förmåga och vilja att genomdrifva den, och emedan tanken i och för sig sjelf hvilar på en riktig och sund grundval, i det intet är naturligare, än att de stora, välmående svenska granndistrikten välja Christiania såsom närmaste direkta sjöhamn för sina inoch utförselsvaror. Jag vill ej neka till, att jag hört flera af våra affärsmän knyta stora förhoppningar vid de arrangementer, som i anledning häraf äro ämnade att vidtagas, och att man med tiden väntar sig kunna draga hela trafiken från Göteborg till Christiania. , För närvarande, yttrade en, ,äro Vermländningarne bundna vid Göteborgs köpmän genom kontrakter 0. 8. v.; men om fem år skola vi ha dragit hela trafiken till oss. Häri ligger dock en stor öfverdrift, då förhållandena naturligen skola komma att ordna sig så, att det endast blir fråga om en fördelning af trafiken, men ingalunda om, att den ena staden kommer att draga allt till sig på den andras bekostnad. Det förhåller sig visserligen så, att de distrikter, hvilka ligga i närheten af jernbanan, komma att få den kortaste och billigaste väg öfver Christiania för sina tunga varor, jern och trä, medan den konstigare transporten på kanaler och elfvar ned till Göteborg af sig sjelf kommer att upphöra; men endast för den minsta delen af de stora gränsdistrikterna blir varutransporten till och från Christiania beqväm, och den öfriga delen skall behålla sin gamla och naturliga handelsplats, Göteborg. Dertill kommer, att den svenska jernbanan från riksgränsen till Stockholm ingalunda får den för utvecklingen af trafiken med Norge lyckligaste riktning tvärs igenom de mest produktiva delarne af Vermland. Detta ha några sanguinikrer hos oss tänkt få afhjelpt medelst en bibana genom Vermland, men dermed står det i vida fältet. När hela Stockholmsbanan blir fullbordad, komma distrikten dessutom i direkt jernvägsförbindelse med Göteborg. Slutligen utvecklar en jernbana förhållandena i ett distrikt på så många och alldeles oväntade sätt, att det blir skörd tillräckligt att hemta för begge städerna, så att det förnuftigtvis ej bör blifva tal om någon täflingsstrid mellan dem för att behålla eller söka rycka till sig trafiken, då man endast behöfver låta förhållandena utveckla sig lugat och naturligt, för att säväl Göteborg som Christiania skola få tillräcklig nytta af sina stora uppland. De män, hvilka tagit initiativet till underlättandet af trafiken mellan Wermland och vår hufvudstad, äro professor Broch och bankchefen Frölich. Den förstnämnde torde vara tillräckligt bekant för den svenska allmänheten såsom storthingsman och praktisk man. För närvarande arbetar Broch outtröttligt för trenne stora mål, nemligen: en jernväg mellan Christiania och Drammen, en telegrafkabel mellan Norge och Skottland samt införandet af det metriska systemet i mått och vigt och decimalsystemet i penningeväsendet, eller på det hela taget på Nordens anslutning i dessa afseenden till Frankrike. Jag vill vid detta tillfälle fista uppmärksamheten vid en af prof. Broch just i dessa dagar uti ,,Aftenbladet införd grundlig afhandling ,om öfvergången från silfvermynt-till guldmyntfoten. Detta torde vara tillräckligt för att karakterisera prof. Broch såsom vår mest praktiske man, som med kraft förstår att genomdrifva de ider, för hvilka han arbetar. — Vår bangård inta