Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1867, sida 3

Poliskammaren. Bedrägeri. I går hölls polisförhör med för första resan stöld straffade förre artilleristen Carl Fredrik Eriksson Falk och f. kyparen August Carlsson, häktade och tilltalade att af flera personer härstädes genom falska uppgifter ba tillnarrat sig penningar för de brandskadade i Mar-J strand och de nödlidande i Norrland, hvarom de uppgifvit sig ha blifvit anmodade af IIandelstidningens redaktion. Sedermera har äfven upplysts, att Falk, föregifvande sig vara vaktmästare vid Museum, under sommaren och hösten gått omkring med listor för anteckning i lotterier, hvilka komme att anställas å effekter, som skulle exponeras på Museum. Juveleraren W. Lyon meddelade, att en karl, men i hvilken han icke kunde igenkänna Carlsson eller Falk, i Thorsdags ungefär kl. 147 e m. kommit in i hans butik och å en lista inbjudit till anteckning af lotter a ett par dynor. Hr L. tog tvenne lotter och betalte dem med 1 rdr. Följande dagen infann sig en annan karl, som var koppärrig, och företedde en lista för de brandskadade i Marstrand, å hvilken tecknades 25 rdr, hvilka samme person erhöll, men hvem denne varit kunde hr Lyon ej upplysa. Drängen Johan Pettersson, anställd i tjenst hos hr Lyon, igenkände nu Carlsson att ha varit den person, som innehaft listan för bortlottning af dynorna och intygade derjemte att han sett det hr Lyon skrifvit å densamma. . Carlsson bestred likväl detta, och förnekade att vid nämnde tillfälle ha varit inne i hr Lyons ; butik. Bokhållaren R. Röing hos grosshandelsfirman IIichens, Seaton Hichens, omtalade att i Fredags vid pass kl. 3. ö e. m. hade tilltalade Carlsson infunnit sig å firmans kontor med en lista, som han sagt sig ha emottagit af Handelstidningens redaktion för att insamla penningar till de genom eldsvådan i Marstrand brandskadade. Bok-. hållaren O. Eklund, äfven engagerad å samma kontor, hade emottagit listan och gått med densamma in till hr Hichens. När denne fann flera namn, såsom Dickson, Gibson och Lyon derå, granskade han den icke vidare, utan antecknade sig för 100 rdr, som lemnades till Carlsson i 10 nya sedlar af Göteborgs enskilda bank. Emellertid hade hr Röing tillfrågat Carlsson om han hade anställning vid Handelstidningen, hvilket denne jakande besvarat. Någon stund efter det Carlsson aflägsnat sig, erinrade sig hr Hichens, att listan icke varit försedd med underskrift, hvarför han anmärkte att detta föreföll honom besynnerligt. Hr Röing fattade nu misstankar att det icke hängde rätt ihop med saken, helst han förut i hastigheten tyckt sig märka, att öfverskriften icke varit just så riktig. Han begaf sig derför till Ian-. delstidningens utgifvare, som forklarade, att han icke anmodat någon att kringbäåra sådane listor. Saken anmäldes då straxt hos polisen. i Hr 0. Eklund upplyste, att han vid ifrågava-. rande tillfälle emottägit den nämnda subskriptions-listan af Carlsson, å hvilken lista stått, att II. redaktion skulle redovisa för medlen. Hr Eklund gick in till hr Hichens med listan och erhöll af honom penningarne, som E. aflemnade till Carlsson. När det misstänktes att bedrägeri skett medelst listan, ihågkom hr Eklund att personen, som innehaft den, i sommar varit anställd som kypare i trädgårdsföreningen. Vid efterfrågan hos herr Frick upplystes, att samme person hette Carlsson! och skulle vara boende i Nordliden, straxt ofvanför hotell Christiania. Samma eftermiddag meddelade hr F. å flera kontor hvad som passerat, för att , hindra bedragaren att äfven der lyckas åtlomma penningar. Herr Eklund efterfrågade också på grosshendl. J. W. Wilsons kontor vid Skeppsbron om någon med Carlssons utseende varit der och j köpt biljett för resa till England. Cur.sson tillstod att han varit å herr Hichens kontor och der emottagit 100 rdr. Medan detta skedde hade Falk och en skomakare Lindstrand, af hvilken Carlsson fått listan och anmodats att dermed gå in på kontoret, befunnit sig utanför. Sedan Carlsson åter kommit till dem, aflemnade han listan och penningarne till Lindstrand, som deraf gaf honom 50 rdr, men om Falk erhöll nä-! got, kände han ej. Carlsson hade icke skrifvit listan och visste ej hvarom den handlade. Samma IK dag hade han träfiat Falk och Lindstrand. Den ene mötte han på Drottningtorget och den andre f l ; I I å Stora Nygatan, dervid Lindstrand anmodat hoatt gå in på någrasställen, dit han sjelf ejwille ingå. Förut hade Icke förekommit något tal dem emellan om insamling eller listor. Hr James Gibson uppgaf, att Carlsson, som han igenkände, besökte hans kontor i Fredags kl. li 3;3 e. m., dervid han medhaft en lista till insamj! 4 j ling för de brandskadade i Marstrand, och hade hr Gibson derå tecknat 10 rdr, som lemnats till Carlsson. Carlsson nekade härtill och försäkrade att han icke visste hvar hr Gihson hade sitt kontor. Bokhållaren G. A. Hellström, anställd hos herr Wilson berättade, att en sjerdedels timma erter det hr Eklund efterhört om Carlsson köpt ång-J båtsbiljett till England, hade Carlsson infunnit sig å kontoret samt frågat om patronen vore der, hvarmed menats hr Wilson, dervid Carlsson medhaft en lista. Då han fick till svar att hr Wilson ej var der, begaf sig Carlsson åter bort. Hr Hellstsöm gick derpå genast ned till Skeppsbron och anmälde saken för der stationerade poliskonstaplarne Jansson och Johansson. Båda följde med honom npp i korridoren. Der inhemtade hr Hellström, att Carlsson vore inne å hrr Sirenins Å Ciis i samma korridor belägna kontor, derom han underrättade konstaplarne och uppmanade l: dem att försäkra sig om karlen; men under det dessa tvekade, kom Carlsson ut från nämnde kontor och passerade förbi konstaplarne, på hvilka han helsade. Fasfän hr Hellström sade dem, att det var semme person, hvilken borde anhållas, dröjde de dock härmed ytterligare, hvarigenom Carlsson fick tillfälle att undkomma. Han blet väl snart gripen, men under tiden hade han fått tillfälle att förstöra subskriptionslistan, som var en vigtig handling i denna sak. Konstapeln Jansson, som länge varit anställd vid poliskåren och derför bättre bort ha kunnat uppfatta hvad honom vid detta tillfälle ålegat än kamraten, svarade på polismästarens fråga, huru han så kunnat dumma sig, att juveleraren Lyons dräng, Pettersson, förut berättat att en person, som varit ljuslätt, bedrägligen tillnarrat sig med falsk lista penningar at br Lyon, hvadan Jansson, då Carlsson tvertom var mörklagd, tvekat om, att denne varit samme person. Tillfölje häraf tyckte han att Carlsson kunde få gå ned på gagatan, der han och konstapeln Johansson ämnat tala mad honom om saken. Tilläggande Jansson, att hr Hellström icke för dem utvisat Carlsson. Deremot medgaf konstapelu Johansson, att hr Hellström yttrat: ,,Den här personen är det. Konstaplarne hade tänkt att tala med Carlsson sedan han kommit ned på gatan, men så snart han väl var utför trappan, tog han till flykten. Det var emellertid dumt af oss, tillfogade Johansson, hvilken åtminstone hade så pass vett, att han ej sökte att försvara en dylik åtgärd. — Un gräslig dumhet var det, anmärkte polismästaren, ty derigenom fick Carlsson tid på sig att skaffa undan listorna. Ni kunde ha låtit bli att häkta honom, men anställt förhör med honom. — Ja, vi betedde oss illa, utlät sig Johansson. — Sade hr Hellström icke åt er, att karlen bedrägligen tillnarrat sig penningar, tillsporde polismäst 2