lå kunna vänta sedan förtroendet en gång slir återstäldt! FRANKRIKE. Ett telegram under en af?de sednaste lagarne meddelade att åtskilliga franska idningar innehålla, det ,,ett spändt förvållande råder mellan Frankrike och den våfliga stolen. Och om inga andra anedningar härtill förut funnits, så skulle let visst varit tillräckligt för framkallande vu bitterhet från den päfliga regeringens sida, att kejsar Napoleon inbjudit icke kaska makter att deltaga i den konferens, r, efter allt utseende, den romerska igan blir hufvudämnet. Ett spändt förvållande mellan de nämnde regeringarne ir icke heller någonting nytt; mången säng kunde man hafva kallat detta förhållande — fiendtligt, i fall man icke dravit sig för att nämna det vid sitt rätta namn. Det ultramontana partiet, som till sin natur är ytterst hämdgirigt, hade naurligtvis nu hoppats att få tira sina orsier i de påfliga städer, der innevånarne mder garibaldinernas eller de italienska truppernas närvaro hyllat konung Viktor Emanuel; men franska regeringen har — om man vet — tillkännagifvit sig vilja jaga de komprometterade innevånarne i sitt beskydd. Och äfven i andra afscenden torde påfvens undersåter kunna räkna på Irankrikes beskydd; ty anspråket på, att påfvedömet skall bringas i harmoni med a undersäters nationalkänsla, skall säkerligen nu komma att framställas med större eftertryck än någonsin. Väl torde man således kunna hafva ganska god grund till den förmodan, att den franska expeditionen icke — såsom mången till en början trott — hvarken i religiöst eller politiskt afseende blifvit företagen i reaktionär afsigt. Ty det är, som de franska tidningarne nu påminna om, icke med Italien, utan med påfvedömet, som Frankrike under en lång följd af år varit i strid. Den bittra tonen mot Italien har också nu i de franska tidningarne alldeles försvunnit. ,Pays, som under de sednaste tilldragelserna i detta afseende försor strängast, yttrar nu: Frankrike har fått all den upprättelse, som det var berättigadt att begära; det bör nu visa högsinthet och glömma ett ögonblicks förvillelser samt endast minnas att Frankrike mäktigt bidragit att skapa Italiens enhet, äfvensom att det ligger i dess eget politiska och sociala intresse att upprätthålla, befästa och fullborda denna enhet. En annan fransk tidning yttrar: Det är nog otvifvelaktigt, att ultramontanerna betrakta franska regeringen som en värre och farligare fiende än Garibaldi. I en korrespondens från Paris till , Köln. Zeitung heter det: ,,Det synes vara fullt grundadt, att de närvarande förhållandena mellan Paris och Rom äro allt annat än goda. Kardinal Antonelli — så försäkrar man — hade vägrat att frigifva de tillsångatagna Garibaldinerna, och det behöfdes en två gånger gifven kategorisk uppmaning. som pr telegraf afsändes från Paris, för att göra kyrkofursten medgörligare. Undervisningsministern har förelagt kejsaren en plan, att universitetsprosessorere skulle i Sorbonne hålla vetenskaplig läsningar för qvinnori en ålder af mellan 16 och år. Efter slutet af hvarje sådan kurs skulle de qvinnor, som deri deltagit, erhålla ett certifikat, som berättigade dem att undervisa i högre läroanstalter för qvinnor. Man påstår med bestämdhet, att kejsarinnan Eligenie, under österrikiske kejsarens vistelse i Paris, haft det infallet att en gång mottaga honom i en kostym, som ar en trogen imitation af den, som Marie Antoinette burit. Kejsar Frans Josef säges häröfver hafva blifvit på det obehagligaste öfverraskad. En hofkabal gör mycket väsen af sig i Paris. Kejsarimnans öfverceremonimästare, Combacores, som lärer gjort sig änd för vresigt lynne, står på tapeten att mot sin vilja lemna sin plats till hertig de Mouche, hvilken — som kändt är — genom sin gemål, den vackra Anna Murat, är beslägtad med kejsaren. TURKIET. Enligt Levant Herald hafva polistjenstemän afgått till Kandia, för att der organisera polisväsendet. IIussim Pascha : Thessalien har fått order att med 6,000 man afgå till Kandia. 1 den 20 dennes är förbjudet att utföra spannemål från provinserna Skutar