Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1867, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Till Journal des debats skrifves från Rom den 3 dennes (innan de sednaste striderna voro kända): ,För några dagar sedan tillskref jag er, att Garibaldis infall i Kyrkostaten var en högst beklaglig tilldragelse. Fakta hafva bevisat min förutsägelse; Garibaldi har komprometierat en n nog vunnen sak. Han har icke lärt sig den svåra konsten att vänta. Det försök man anställt hade tydligen ådagalagt, att den åt sig sjelf öfverlemnade romerska regeringen icke kunde existera, och denna regering skulle ganska säkert, utan något anfall utifrån, snart hafva gått under. (Garibaldis förhastande har fördröjt dess fall och förlänat den en kraft, som förut fattades. Det är sannt att denna kraft endast är konstgjord och beror på en främmande besättning, som icke länge kan sortsara. Visst är, att den till. Kyrkostaten importerade agitationen icke bade framgång ; revolutionärerna funno icke något sympatetiskt mottagande. Men man bör derföre icke tro, att innevånarne på den romerska campagnan hatva någon förkärlek för den heliga staden. Man bör nemligen icke förbise att friskarorna borttogo lefnadsmedel, sägande: , Garibaldi skall betala! eller också betalade de hvad de togo med bons, betalbara ,på kapitolium. Emellertid bör man lägga märke till, att då romerska regeringen drog sina trupper från provinserna, nedtogs öfverallt det påfliga vapnet; öfverallt lade man sig till de italienska färgerna, och folket samlades för att votera Kyrkostatens annexion till konungariket Italien. Allt detta bevisade osaunfärdigheten i de klerikala tidningar, som gjort så mycket äsen af befolkningarnes hängifvenhet för påsven och hans regering. Jag är fullt öfvertygad, att om man anställde en folkomröstning i sjelfva Rom, skulle resultatet blifva, att en ofantlig majoritet anslöte sig till den liberala åsigten. En korrespondent i Florens till den engelska , Daily Telegraph förklarar huru det kom till, att Garibaldi, vid sin ankomst från Caprera, obehindradt fick passera Florens föratt begifva sig in på romerska området. Denne korrespondent yttrar härom: Då chefen för hufvudstadens polis fick underrättelse om Garibaldis ankomst, begaf han sig till Ratazzi för att begära hans föreskrifter. Ratazi gaf då till svar, att han, som redan lemnat sin plats såsom ministerpresident, icke kunde åtaga sig ansvaret för en befallning att arrestera Garibaldi. Derefter begaf sig polischefen till Cialdini, som gaf till svar, att det pya kabinettet icke ännu vore bildadt, hvärföre icke heller han ansåg sig kunna gifva befallning till arresteringen. Han begaf sig derefter genast till Palazzo Pitti och begärde audiens hos konungen, som äfven genast beviljades. Konungen hörde en stund på honom, tände sedan en cigarr och begaf sig till ett fönster, men yttrade icke ett ord till svar. Nu öfvertånker konungen saken, tänkte den stackars polischefen, som underdånigst afvaktade svaret en god stund. Men då konungen icke tycktes låtsas om någoning, tog polischefen sig ännu en gång mod alt begära en uttrycklig befallning. Då likväl konungen fortfarande iakttog en envis tystnad, måste den stackars mannen utan något besked begifva sig från honom. Det var tillfölje at allt detta, som Garibaldi kunde lemna staden lika fritt, som han kommit dit. Man fruktade att de sednaste tilldragelserna och den oro, som beherrskat hela andet, skulle förhindra den försäljning af kyrkans egendomar, som förut var besluad. Detta har likväl icke slagit in, utan den stera finansoperation, hvilkens framgång är af så stor vigt för Italien, går ättre än man haft anledning att hoppas, till och med innan den sednaste krisen inträffade. ,Italia innehåller en föreckning öfver 262 parceller — nära nog i alla provinser — som nyligen blifvit försålda. Den för dessa parceller bestämda minimisumman var 2,017,028 fr., salupriset blef emellertid 3,301,593 fr. De provinser, der p na varit högst, äro: Florens, der minimipriset för 20 parceller var 281,850 fr. och försäljningspriset 591,370 nnininnnnnn —