Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 3

Till den i konserten för norrländningarne i Lund deltagande studentsångsöreningen från Köpenhamn ), Det gifs ett land vid Polen, Der nordan ryter vred, Ett land, der stundom solen Tycks glömma att gå ned, Der söner af vår moder Med heder, kraft och tro Vid strida, stolta floder, Vid höga fjellar bo. Sju hårda år törgäfves De sina fält ha sått. Af frostens ishand qvätves IIvar dröm om bättre lott. Matt glimmar hoppets fackla, Och hjelten sjelf blir feg, Och skugg-gestalter vackla På svartnad åkerteg. Likt draken uti sagan, Sitt vingpar nöden slår Kring landet. Vemods klagan Blir ,,smärtans skri och går Utöfver nordens länder. Då vekna tappra bröst, Då skynda milda händer Att skänka hjelp och tröst. De kommit, våra bröder, Hit öfver Sundets våg. Hur högt din kärlek glöder, Hur ädel är din håg, Du unga sångarskara, Som, rörd af fränders nöd, Med dina toner klara Åt dem vill köpa bröd. Hvad danska hjertat gömmer, Nog kändt är här i Lund. Fostbrödralaget glömmer Det ej i nödens stund. Ej bandet knöts förgäfves; Det dansken vet som vi, Och gång på gång det väfves En gyllne tråd deri. Colmar. ) Red:n har haft nöjet emottaga efterföljande vackra peem, tillegnadt den danska studentsången, ehuru icke uppläst vid den fest, som gafs för desse sångare i Lund, efter deras der gifna konsert den 9 dennes.