Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 3

mer fanatiska och absurda meningar och åsigter. Full frihet för den vetenskapliga forskningen och fördragsamhet mot olika tänkande bör äfven hos oss vara lösen mellan alla dem, som nitälska för vårt föråldrade religiösa tillstånds förändring. .BA — om den medico-pneumatiska anstalten i Göteborg. Hos redaktionen har en aktad insändare begärt plats för efterföljande erinringar, med anledning af en diskussion hos stadsfullmäktige i ofvanskrifna ämne: Vid hrr stadsfullmäktiges sammankomst den 17 nästliane Oktober förehades ett ärende, vid hvars diskussion ett yttrande fälldes, som påkallar någon belysning. Saken gällde tvenne enskilda personers anhållan till direktionen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset, att denna måtte ersätta dem en viss summa, som de förskjutit, för komplettering af en på sagde sjukhus befintlig medico-pneumatisk anstalt eller så kallad , Klocka, hvilken anhållan blifvit af sjukhusdirektionen till hrr stadsfullmäktige remitterad. Hos stadsfullmäktige föres intet diskussionsprotokoll, men flera närvarande hafva intygat, att nedanstående referat, i Göteborgs-Posten för följande dag, är fullt öfverensstämmande med andemeningen af det som yttrades utaf hr doktorn m. m. Ch. Dickson: ,Dr Dickson framhöll den nu mera allt allmännare åsigten, att hela medicopneumatiska teorien vore mycket tvifvelaktig. Specielt vore den härvarande anstalten skadlig för sjukhuset och hela gåfvan hade varit olycklig. Åpparaten är eldfarlig, stör de sjuke, upptager väl behöfligt utrymme och förderfvar genom den ständigt uiströmmanda ångan planteringen vid sjukhuset. Anstalten har troligen redan sett sin dag och intet skäl vore för banden att tro, det den hädanefter skulle bära sig bättre än hittills, ty luftklockan hade måhända i flera fall verkat nyttigt, men den vore dock liksom många andra medicinska uppfinningar en modesak. Ibland hrr stadsfullmäktige finnas tvenne läkare. Den ene utaf dem var frånvarande. Herr doktor Dickson var alltså för tillfället den ende, som borde anses hemmastadd med det ämne, frågan gällde. Hans yttrande vittnar emellertid icke om sakkunnighet, men väl om en fullständig obekantskap med den vetenskapliga ståndpunkten utaf såväl den ,,medico-pneumatiska teorien som praktiken, hvarförutan det innehåller några uppgifter, hvilka äro alldeles ogrundade. Hr Dicksons anförande har tvenne afdelningar, den allmänna och den enskilda. Uti den förra, som innchälles i första och sista punkten, nedsopar han med raska drag hela teorien om inandning af förtätad luft såsom läkemedel, i det åsigten om dess gagnlöshet säges blifvit allt allmännare och , klockan skulle nu mera blott vara en ,modesak, i likhet med många andra medicinska uppfinningar. Härvid vilja vi i förbigående anmärka, att de flesta medicinska kurmetoder i sin början kunnat så benämnas, då läkarne varit ifriga att försöka den nya metoden och förvissa sig om dess fördelar och olägenheter, men deraf följer icke att densamma varit förkastlig. Se blott på den Priessnityska vattenkuren. Ingen kurmetod har väl till den grad varit en modesak och såsom sådan ömsom förkättrad och prisad. Sedan vetenskapsmän tagit den om hand och afskiljt det olämpliga eller öfverdrifna samt bibehållit det goda och nyttiga, qvarstår den likväl såsom ett af de kraftigare vapren iläkarens hand, utistriden emot sjukdom och död. . Låtom oss nu tillse huruvida ,,den åsigten blifvit allt allmännare, att hela den medico-pneumatiska teorien är mycket tvifvelaktigUtaf en af d:r Sandahl i Stockholm förliden sommar på franska utgifven brochyr finner man, att litteraturen som angår bruket af komprimerad luft i sednare åren vuxit betydligt, liksom sjelfsa detta bruk vunnit stor utsträckning. På de sednare 15 åren hafva nemligen öfver 30 större och mindre afhandlingar utkommit i ämnet, flera af dem grundade på långvariga och noggranna fysiologiska experimenter. Ibland forskarne på detta fält förtjena isynnerhet nämnas fysiologie professorn Panum i Köpenhamn och doktor R. v. Vivenot i Wien, hvilka så mycket hellre kunna åberopas, som de icke äro egare till eller läkare vid någon medico-pneumatisk anstalt och derföre böra anses fullt opartiska. Det förtjenstfulla arbetet af professor Panum, som utkom förlidet år, har till titel: ,,Fysiologiske Undersögelser over den i pneumatiske Ilelbredelseanstalter anvendte komprimerede Lufts Virkninger paa Organismen, och d:r Vivenot har under de tvä sista åren utgifvit syra serskilda afhandlingar i ämnet, hvarförutan han nu har ett större arbete under pressen, om den komprimerade luften. Båda dessa aktade vetenskapsmän hafva kommit till den slutsatsen, att den hos hr Dickson så illa anskrifna kurmetoden i flera sjukdomar har ett ganska stort värde. I sammanhang härmed torde få åberopas ett yttrande af landets högsta medicinal-auktoritet, som diametralt strider emot br Dicksons omdöme. Följande finnes nemligen uti kongl. sundhetskollegii protokoll för den 14 nästlidne Oktober, då kollegium hade att utlåta sig om den medicopneumatiska anstalten i Stookholm, med afseende på dess statsanslag: ,, Till fullgörande af den nådiga befallningen får kollegium underdånigt anföra: att vid ifrågavarande anstalt, under de trenne föregående åren 18641866 eller den tid densamma varit i åtnjutande af statsanslag, tillsammans 1841 personer blifvit behandlade, hvaraf ej mindre än 884 eller 48 procent erhållit fri vård; att antalet besökande under loppet af nämnde tid företett en jemn progressiv tillökning, hvaraf torde kunna slutas till inrättningens stigande förtroende hos allmänbeten; att den medicopneumatiska behandlingsmetoden uti mångahanda sjukdomar allt mer och mer visat sig vara ett värdefullt läkemedel, i hvilket hänseende förtjenar särskildt omnämnas, att, af samtlige under de trenne åren vårdade, ej mindre än 1,302 eller 70,7 procent blifvit till helsan återställde eller väsendtligt förbättrade, hvilken fördelaktiga verkan ej sällan inträffat i sjukdomar, der konsten förut med andra medel icke lyckats åstadkomma samma resultater, hvadan för framtiden denna läkemetod svårligen kan umbäras ibland öfriga läkarekonsten tillhöriga medel); samt att ej mindre anläggningen än äfven underhållet af en dylik inrättning är förenadt med sådane omkostnader, att enskild person, uteslutande på egen bekostnad, knappast utan uppoffring kan underkasta sig desamma. På grund af hvad sålunda i underdånighet blifvit anfördt och i betraktande ej mindre af den gagnande verksamhet berörde anstalt utöfvat i medicinskt hänseende, än äfven med serskildt fästadt afseende å det stora antal medellösa personer, som derstädes åtnjuta kostnadsfri vård, anser kollegium densamma vara af den vigt och beskaffenhet, att den fortfarande förtjenar att af staten understödjas. Såsom ett slutligt ojäfaktigt bevis, att förtroendet till den nya kurmetoden icke minskats, så