Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1867, sida 1

Domherrn.) Historisk roman af J. H. Te m m e. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Frun hade hört regeringsrådets röst och dervid qväft ett skri af fasa. Hon varjklika så blek som gossen och kunde blott krampaktigt hålla honom. Men hon återvann sin fattning. — Mina damer, fortfor regeringsrådet strängt och uppreste sin höga figur, i det han ställde sig tätt invid vagnen, — mina damer, jag beklagar att jag nödgas här uppträda befallande, men mitt embete tvingar mig — — Då varseblef han fru Mahler. Hon hade sansat sig och betraktade honom med en blick af hat och djupt förakt. Denna blick mötte hans. Han ryggade tillbaka från vagnen likasom stungen af en orm. Han ville vända tillbaka, men han förmådde det ej. — Bort! ropade han till sitt folk. — Gossen är död. Lik förfölja vi ej. Han aflägsnade sig jemte sina underlydande. Fru Mahler låg vanmäktig bredvid gossen, som regeringsrådet hade kallat ,,lik. — Kör, Christopher! ropade domherrn till kusken. — Inom tio minuter måste vi vara vid Ovelgönne. ) Forts. fr. n:o 262.