Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1867, sida 2

timmars väg härifränk. Hvad bresskrifvaren för öfrigt berättar, känna vi redan förut genom de bref från de fångna europåerna, som vi meddelat. , Rebellerna — säger han — äro fega stackare och skulle icke förmå att länge hålla stånd mot konung Theodor, hvilken i omensklighet snart öfverträffar sig sjelf. Dagens post. ITALIEN. Om bataljen vid Mentona meddela tidningarne nu en mängd enskildheter, som kasta ett nytt ljus öfver de händelser, som timade den 2 och 3 dennes. Såsom det egentliga skäl, hvilket förmådde Garibaldi att lemna sin fasta ställning vid Monte Rotondo och draga sina trupper i ostlig riktning, uppgifves, det han redan under flera dagar varit utan tillräckliga lifsmedel för truppernas underhåll och derföre var nödsakad att sända en del af dem ut på proviantering. Den 3 om morgonen stod Garibaldi, som det synes, med sin hufvudstyrka (som uppgifves mycket olika från 7,000 till 12,000 man) vid Passo Correse, under det en mindre afdelning ännu höll Monte Rotondo besatt. Det heter, att han ännu kort före den afgörande drabbningen hade en sammankomst med medlemmarne af Italiens deputeradekammare, Corte och Sines, samt general Bizio, hvilka blifvit sända af konung Viktor Emanuel för att göra Garibaldi uppmärksam på hopplösheten af allt ytterligare motstånd och uppmana honom att draga sig tillbaka irän påfvestaten, men att generalen med mycken bestämdhet tillbakavisat dem och derefter framryckt i riktning af Teveronedalen, för att förena sig med Nicotera, som innehade — som vi förut meddelat — en position längre söderut. Det var på denna march, som Garibaldi af de påfliga trupperna blef anfallen både i flanken och bakifrån. Hans friskaror voro fördelade på en lång marchlinie, och de i teten varande kompanierna, under en öfverste Missori, hade redan länge varit i elden, innan Garibaldi kunde komma dem till hjelp. Enligt en annan berättelse var det icke Missoris trupper, som måste mottaga första anfallet, utan tvertom Garibaldis arriergarde, som angreps Bakifrån och efter en kort strid afskars från de öriga frivilliga. Så vidt man kan se, inträdde snart ereda och upplösning i garibaldinernas leder, så att hvar och en afdelning kämpade för sig. Häraf förklaras äfven, att Nicotera med sina trupper blef trängd tillbaka mot söder, under det de andra frivilliga flydde i nordlig riktning. I de garibaldiska organerna framställes saken helt annorlunda; ,Diritto och , Riforma påstå, att garibaldinerna snart hade hemtat sig från den öfverraskning, som öfverrumplingen framkallat, och redan voro nära att fördrifva de påfliga trupperna från sina positioner, då helt oförmodadt vid Mentona visade sig franska förstärkningar, som upptogo striden. Garibaldi har — som man vet — blifvit förd till sjöfästningen Varignano på den lilla ön Palmaria, som ligger nära Spezia i Genuesiska viken. Han känner detta ställe från förra tider, enär han efter slaget vid Aspromonte likaledes blef förd dit. Till ,,Indep. belge meddelas från Florens, att Garibaldi i Varignano haft ett långt samtal med Förenta Staternas konsul i Genua. Den franska .Epoque vill veta, att Garibaldi har för plan att begifva sig till Nordamerika. Som bekant är, har hän tillbragt en del af sin ungdom i Cydamerika och som guerillachef både till lands och vatten deltagit: i krigen mellan de dervarande republikerna och Brasilien. Emellertid synes det af ett telegram, att en ordentlig rättegång är anställd mot nationens hjelte. Månne nationen icke är besinnad på att föra hans talan der? L —— V— at