Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1867, sida 1

Wiirtembergs förste kammare har nu äfven med stor majoritet antagit både tullföreningsoch allianstraktaten med Nordtyskland; den saken är således afgjerd. Preussens bemödanden äro nu riktade på att indraga Mecklenburg i tullföreningen, genom att lösa detta land från dess särskilda handelstraktater med Frankrike. Man vill till vederlag bevilja Frankrike en :I betydlig nedsättning af vintullen inom hela tullföreningen, hvilken betydligt öfverväger sden fördel, som Frankrike kan hafva af den låga vintullen i Mecklenburg. Det talas äfven om underhandlingar mellan Preussen och Anhalt om en liknande ställning för sistnämnde land, som Waldeck redan innehar. Franska tidningars rykten om, att äfven konungariket Sachsen och de thiiringska hertigdömena skulle införlifvas med Preussen, synas deremot sakna all grund. Waldecks landtdag har vid frågans första sbehandling med 13 röster mot 1, och vid andra behandlingen med 11 röster mot 3, för sin del antagit förslaget om annexionen. Regeringen i Baden har — efter hvad från Carlsruhe meddelas till . Frankf. Z2eit. —i dessa dagar gjort ett direkt försök att oförtöfvadt blifva upptagen i nordtyska förbundet, man lärer hafva fått ett afslående svar. Det synes, som om grefve Bismarck för ögonblicket anser en enda sydtysk stats inträde i förbundet såsom olämpligt. ÖSTERRIKE. I en depech från Berlin af den 5 dennes bekräftas tillvaron af Beusts cirkulär, som säges vara dateradt Paris den 1 dennes och angå de tyska angelägenheterna. Cirkuläret lärer icke innehålla någon uttrycklig hänvisning till traktaten i Prag, utan förklarar blott att Österrike och Frankrike icke skola ingripa i utvecklingen af nordtyska förbundet, men att de räkna på Frankrikes och Sydstaternas moderation. Enligt ,,Debatte lärer cirkuläret gå ut på att försäkra, det Österrike och Frankrike vore eniga i alla dagens större frågor, samt att begge makternas politik skulle blifva afgjordt fredlig. Kejsaren och hans bröder lemnade Compiögne den 4 dennes om aftonen och inträffade morgonen derpå i Strassburg, der de rönte ett lika lysande mottagande, som vid deras förra ankomst dit. Den 5 om middagen ankom kejsaren till Carlsruhe, och om eftermiddagen till Stuttgart, der han på bangården mottogs utaf konungen af Wiirtemberg, som bar sitt österrikiska husarregementes uniform. En hedersvakt var uppställd, och den talrika mängden mottog kejsaren med bifallsrop. Begge monarkerna åkte i en öppen vagn till slottet, der det kl. 6 var galataffel; kl. 7 besökte kejsaren operan, och kl. 9 reste han vidare, åtföljd till bangården af konungen. Prins Fredrik af W urtemberg och ministern Varnbiihler följde kejsaren till Ulm. I Mänchen skedde ingen högtidlig mottagning, enär de höga resande, för den sena ankomstens skull, undanbedt sig någon sådan. Kejsaren säges vara högst belåten med det mottagande, han i Frankrike rönt. Man har fästat mycken vigt vid, att han under vistelsen i Paris egnade så stor uppmärksamhet åt den polske fursten Sapieha (om vi icke minnas orätt, dömd i Galizien 1863 för delaktighet i polska upproret), och Polens vänner hafva genast fästat stora förhoppningar härvid, enär de utgå från förutsättningen, att Österrikes närvarande system går ut på en federation ÖsterrikeUngern-Polen. Det hänvisas äfven till de nya ryska agitationerna i Ostgalizien och de nya åtgärderna i de gammalpolska länderna att till nyåret fördrifva de polska godsegarne, för att påpeka nödvändigheten af att handla snart, om man ännu skall kunna åstadkomma något för Polens räddning. Såsom nya bevis för regeringens frisinthet omtalas ett lagförslag till en ny rättegångsordning i brottmål samt en kunsörelse till krigshären, der högre officerare däggas höflighet mot sina underlydande. Riksrådsutskottet har slutat diskussionen öfrer lagförslaget om valet af den delegation, som på de tysk-slaviska ländernas vägnar skall afgöra de gemensamma angelägenheerna. Förslaget bestämmer 60 medlemmar, 20 valda af herrehuset samt 40 valda at le särskilda ländernas riksrådsmedlemmar, sålunda, att hvarje land — efter sitt anal innevånare och andra förhållanden — år en eller flera representanter. Österrike blir allt mer och mer ett hem ör fördrifna furstar; till de italienska furtarne från 1859 komma nu äfven de tyka från 1866, nemligen, utom exkonung fkeorg af Hannover och hans drottning, urfursten af Hessen, som köpt sig ett slott Prag. Den fördrifne storhertigen af Tocana har förlofvat sig med prinsessan Alix f Parma, och den rika prinsessan af Este ar blifvit förlofvad med en son af den ayerske prins Luitpold. ITALIEN. Garibaldinernas nederlag har — som et var att förutse — framkallat stark örelse i Italien, och telegrammen hafva edan meddelat oss de oroligheter, som er förekommit. Enligt den franska Temps gäfvo trupperna i Milano eld å massorna, sedan de sistnämnde tre ånger förgäfves varit uppmanade att åtkiljas; antalet af döde och sårade lärer ara betydligt. Äfven i Turin och Genua irer det hafva kommit till strid mellan efolkningen och de kungliga trupperna. raribaldi säges hafva handgripligen motatt sis arresteringen och afoifvit hostämd