strid — vid Montana, beläget mellan Tivoli och Monte Rotondo — synes man vara enig om att de Chassepotgevär, hvarmed de päfliga trupperna voro försedda, haft den väsendtligaste andelen i utgången. Från nämnde krigsskådeplats berättas äfven att de frivilliga icke blott varit mycket illa beväpnade, utan tillika utmattade af strapatser, hunger och törst. I en korrespondens från Florens säges, att garibaldinerna först började fly sedan de sett de förskräckliga förödelser, som fiendens artilleri anställde i deras leder. Den garibaldiska tidningen ,, Movimento har från en genuesisk frivillig mottagit en skrifvelse, som lemnar en ganska intressant skildring öfver förhållandena i Garibaldis nu upplösta armå. Detta meddelande, som afsändes från Marcigliana den 29 Oktober, lyder så: , Från Monte Rotondo hafva vi efter segren öfver de påfliga framryckt till höjderna vid Marcigliana. Framför oss ligger den eviga staden, vår framtida hufvudstad. Romarne kunna om natten se vakteldarne från de 12,000 italienares läger, hvilka hitintills blifvit de enda representanterna vid Tibern för nationens fria vilja. Vi föra ett hårdt lif; man äter icke, dricker icke, rökar icke. Vi genuesare hafva i tre dagar varit utan föda. Roms Campagna liknar en öcken. Några tidningar hafva utan tvifvel meddelat de utsväfningar, som en del frivilliga, hvilka varit ovärdiga att bära den röda skjortan, gjort sig skyldiga till, då Mente Rotondo intogs. De uppbröto en dörr, berusade sig med vin och begingo två stora förbrytelser, som här icke ens kunna omtalas. De frivilliga voro högst uppbragta öfver dessa skändliga handlingar, begångna af omkring hundra uslingar, som under striden hållit sig undandolda. General Garibaldi har genast inkallat ett krigsråd och statuerat ett exempel på flera af dem. Detta krigsråd fällde äfven dom öfver tre prester, som hållit sig gömda i Monte Rotondo; de blefvo alla ställda på fri fot. FRANKRIKE.