Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1867, sida 2

korrespondent till ,,Köln. Zeit.: ,Ja, visserligen, det är kriget, som thronens och segitimitetens förfäktare ifrigast önska, kriget mot en befrändad nation, hvilkens sträfvanden vi befrämjat; kriget mot den italienska enhet, som vi genom Venetiens äterlemnande fullständigat; kriget för de skardinalers regering, hvilkas brister äro notoriska, och som systematiskt afvisat våra goda råd, misskänna vårt verk och med outtröttlig ifver arbeta på att undergräfra våra institutioner. Det klerikala partiet är icke tillfreds med, att det — framställande tillståndet i Mexiko uti en falsk dager — genomdref denna olycksbringande expedition, som var nära att vålla en brytning mellan tvenne stora nationer i den gamla och nya verlden, utan detta parti vill åstadkomma ännu en mexikansk expedition i hjertat af Europa. Sinnesstämningen både i Paris och provinserna har under den nuvarande krisen varit och är afgjordt emot interventionen, äfvensom emot hvarje politik, som hotar freden; ty — utom andra skäl — synes man hafva kommit till insigt af, att man aldrig bättre än nu behöft denna fred. Desto värre hafva icke heller demonstrationer mot regeringens åtgärder i romerska frågan uteblifvit. Sådane företogos d. 4 dennes vid Porte S:t Martin och Ecole des arts et metiers. Man ropade der: Ned med interventionen! Alla åtgärder äre vidtagna, för att garnisonen skulle kunna möta oroligheter. Det är egentligen från arbetarnes sida, man fruktar dessa, och detta så mycket mera, som många arbetare för närvarande sakna sysselsättning och förtjenst. Men det uttalas äfven farhågor för demonstrationer från Quartier latin. Det var från Compicgne, som kejsar Frans Josef återvände till sitt land. Han mottogs i Compicgne på ett lysande sätt: staden var prydd med franska och österrikiska flaggor, och garnisonen bildade hay. Under vistelsen i Paris utdelade österrikiske kejsaren fem storkors af S:t Stephansorden, nemligen till Moustier, Rouher, Niel, Rigauld de Genonilly och Pamnmrahevt