jen och anmäåles i välvillig åtanka hos dem, sor si detta Herrans hus söka uppbyggelse. kran 5) 85 000 — UTRIKES. ÖSTERRIKE. Från Wien skrifves den 31 Oktober Oaktadt riksrådet förhandlar om vigtig angelägenheter, är den allmänna uppmärk samheten för ögonblicket nästan uteslu tande riktad på Paris; ty det visar sig med vår kejsares resa sammanhänge j politiska beslut, som äro af största vigt sicke endast för Österrikes yttre, utan äf ven för dess inre förhållanden. Den skål med hvilken kejsar Irans Josef vid fester i Hotel de Ville tackade franske kejsaren innefattar ett erkännande af den napole onska dynastien, ett medgifvande, att Öster rike och Frankrike från denna stund är på det närmaste förbundna med hvaran dra, samt en förklaring, att Österrikes inr politik uteslutande skall tölja den konsti tutionella banan samt i sin yttre politih eftersträfva fredens upprätthållande. bå annat sätt kan hans tal icke uppfattas och det uppfattas icke keller annorlunda här. Vär kejsares förklaringar afgäfvos i Paris utan någon som helst yttre pression: hvad de innehålla, är hans fria beslut; det var som Frankrikes gäst han uttalade sig vid den test, som den franska hufvudstaden gaf till hans ära, och hans ord voro icke blott riktade till franska folket, utan till hela verlden. Sådana steg kunna icke tagas tillbaka; med denna skål har kejsaren nedrisvit den brygga, som ledde till Österrikes sorgliga förflutna tid. Sällan torde någon suverän hafva sagt så mycket i få ord, eller funnit ett så lyckligt uttryck, en så väl vald, otvungen förm för ett så oändligen vigtigt innehåll. Österrike hade hitintills ingen politik, hvarken inåt eller utåt; dess ledare hade intet tydligt mål, som bestämde deras strä vanden, utan lefde från hand i mun, gingo än i en riktning, än i en annan, och följden häraf blef, att ingen tillfredsställdes, utan alla voro missbelåtna. Nu skall omsider Österrike styras efter ett bestämdt prograr, som lägges till grund för alla de uppgif. ter, hvilkas lösning anses nödvändig. Det är ingenting, som skadat Österrikes ställning i Europa och dess inre utveckling så mycket som den fullkomliga planlöshet, hvarmed man gick tillväga i dess inre och yttre politik; ty härigenom blef det omöjligt att uppnå några varaktiga resultater, och de stora ansträngningar, som periodvis gjordes, voro förspillda, enär man ideligen inslog nya vägar. En vy Mortarahistoria sysselsätter för närvarande allmänna uppmärksamheten i Österrike. I representanthusets session den 16 upplästes nemligen ett af Mihlfeld inlemnadt telegram från en i Lemberg bosatt polsk jude vid namn Marcus Redamski, hvari han anhåller att huset måtte förhjelpa honom till att återfå sin 17:åriga dotter Sara, som, efter att i hemmet hafva begått en stöld, tagit sin tillflykt till Benediktinernas nunnekloster i staden, der man beredde sig till att döpa henne och förvägrade fadren tillstånd att se henne. En annan af husets ledamöter, Landsberger, tillkännagaf, att samma telegram äfven ingått till honom, och uppmanade huset att hindra att -heliga ställen ännu längre kunde missbrukas till asyler ör förbrytare. Tå förslag af uhlfeld förklarade buset petitionen för brådskande, och petitionsutkottet tick i uppdrag att ofördröjligen inkomma med utlåtande. Afven ultramonianerna röstade för Mihlfelds motion. Inrikesoch justitieministrarne upplyste, att de äfven erhållit selegrammer om saken och genast på telegratisk väg gilvit stäthållaren i Galizien grefve Goluchowsky order att kassa fadren tillfälle att samtala med sin dotter, undersöka huru med saken förhäller sig samt evenuelt låta anhängiggöra den vid domstol och oförlröjligen inkomma med rapport. Justitioministern ipplyste tillika, att ett alldeles dylikt fall blifvit ill honom inberättadt från Biala, der en fjortonwig flicka af judisk härkomst, sedan hon bestulit ina föräldrar, tagit sin tillflykt till ett nunnekloter, der man på samma sätt beredde sig att ,.geom dopet upptaga henne i den katolsk: kyrkans öte. afven öfver detta fall hade han infordrat örklaring och anbefallt dopets uppskjutande. Som nan ser, är det ett ordentligt system i dessa omändelser, der novisen oj heller kommer alldeles omhändt i den heliga fristaden. — Petitionstskottet trädde genast tillsammans och beslöt tilltyrka huset, att inrikesoch justitieministrarne nåtte uppfordras att tillse, det Sara Ikademski fördröjligen blefve uttagen ur benediktinerklostret Lemberg och återställd till sin fader, eller, om et för hennes säkerhet vore nödvändigt, förd till n aman vistelseort. När frågan derefter ånyo hrekom inom huset, beslöts, efter en särdeles ilfg debatt, att ej antaga utskottets, utan ett af ratobevera formuleradt förslag, att petitionen kall öfverlemnas till regeringen, med uppmaning Il henne att ofördröjligt och energiskt afhjelpa lagandens besvär samt undanrödja och bestraffa varje härvid begången olaglighet och försumlighet. ITALIEN. Det torde hafva väckt ett ganska obeagligt upp-vende, att de franska truperna opererat tillsammans med de påfga vid anfallet på garibaldinerna. Utom e meddelanden, man härom haft i telerammen, bekräftas det emellertid äfven f den post, som i går ankom. Så heter et i ,France: De påfliga trupperna, nderstödda af general Dumonts division, nföllo garibaldinerna. ,Etendard sie, att de förenade påfliga och franska upperna ryckte fram, för att angripa inurgenternaå. ,Patrie meddelar detsama. Det lärer väl således vara alldeles tvifvelaktigt, att så förhållit sig; men en man sak är huru ett sådant handlingsitt öfverensstämmer med följande proamation. som utgafs, då fransmännen inckte i Rom: Romare! Kejsar Napoleon sänder för andra igen en expeditionskär till Rom, för att beydda den helige fadren mot anfall af revolutiora band. I kännen oss sedan lång tid; likasom tid uppfylla vi blott en moralisk och oegennytmission. Vi skola hjelpa Eder att återställa kerheten och förtroendet. Våra soldater skola asom förr respektera Edra personer, Edra seder h Edra lagar. — Civita Vecchia den 29 Oktober. de Failly AngSCnACe AÖÄfnAIJ.te förra AA — sant — -— AD AD AO At — KA —