Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1867, sida 3

Regeringsrådets vagn hade blifvit törspänd, de öfriga tjenstemännens hästar hade blifvit framförda, och gränsvaktarne hade fattat sina vapen. oa Karlarne stodo militäriskt uppställda i förstugan och enskildta tjenstemän gingo ifrigt fram och tillbaka. Man väntade på regeringsrådet, som jemte öfverinspektoren ännu var qvar i matrummet. — Han betalar räkningen, sade den lille körsvennen, han har bestått alla fri förtäring, ty han väntar en synnerlig tjenstifver af dem i natt; det gäller en vigtig fångst. Skänkjungfrun kom ut ur matrummet— Nu kommer han, hviskades det. Man åsyftade regeringsrådet från Minden. Han var tjenstemännens höge förman. Karlarne rätade sig med sina gevär, och de öfriga krökte redan underdånigt sina ryggar. Regeringsrädet trädde ut ur rummet åtföljd af öfverinspektoren. Gränsvaktarne stodo orörliga och de öfriga bugade sig djupt. Regeringsrådet var verkligen en herre af förnämt utseende, en stor, ståtlig figur med hög panna, ett regelbundet, aristokratiskt formadt ansigte, ett värdigt, och i detta ögonblick artigt, nedlåtande väsen. Han var en ännu ung man, ungefär i första hälften af trettiotalet. Domherrn hade betraktat honom noga han kunde ej redogöra för sig sjelt a hvad orsak. Den förnäme nedlåtande man nen föreföll honom ej synnerligen behaglig nan kunde ej heller förklara orsaker I dertill. (Forts.)