— Med sin långa knif, skämtade gos sen. — Och med sin stora käft, sade Maurer. — Och nu framåt, sade gossen. Vi två, med våra femton man, så sakta som möjligt. Du, Konrad Maurer, väntar en minut, derefter går du framåt. De åtskiljdes. Gossen samt Schlom Bendix och de semton bärarne vände sig åt venster tillbaka mot berget; de gingo ytterst försigtigt. De torde hafva tillryggalagt sextio steg, då tystnaden bakom dem afbröts. — Halt! Verda! ropades det. Derefter inträdde ett par ögonblicks dödstystnad. — Stanna eller skjuta vi! ropades derefter. Derefter följde ljudet af hastiga fotsteg; ett skott small, och derefter ännu ett. — Hitåt! Alla man hitåt! ropades det genom natten. Ljudet af ett häftigt springande hördes nu från midten af dalen. En hop menniskor skyndade derifrån till ändan af dalen, mot klyftan, i hvilken man hade skjutit och ropat. Man hörde de springandes vapen slamra. — Krigslisten har lyckats, sade Bernhard. Fort, femtio steg framåt och sedan genom dalen. De skyndade femtio steg framåt. — Nu nedåt! De ilade utför berget. — En vagn! utbrast Bendix. De hörde åter bullret af en vagn nere i dalen, något till venster om dem. Gossen studsade. — Det är en andra vagn!