Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1867, sida 1

— —— — —— — — — ITyst, hörde ni ingenting? frågade an. Levi famlade redan efter stöfveln, der han förvarade sin långa knif. — Hvar hörde du något? frågade den försigtige Bendix. — Jag tror att det var der nere till venster. — Der var ingenting, sade juden. — Men der uppe till höger, Schlom Bendix. — Ja verkligen. Men det är bland grenarne. Der rör sig någonting. — Och ser ni inte. Der blänker det äfven. — Gud skydde mig, — ett gevär! hviskade Levi. Han kröp bakom trädstammen, invid hvilken de lågo. Bernhard log. He, Aron Levi, hvarför drar ni inte fram er långa knif? — Hvarför klättrar du inte dit upp, hund? brummade juden. Om det roar er, Levi, så kan jag nog göra det. Det vore inte första gången jag suttit deruppe vid den gamla kattugglans näste. — Hvad pratar du, gosse? utbrast Schlom Bendix. — Ja, det är en gammal alm, i hvilken det rör sig deruppe, och en gammal kattuggla har krupif fram ur sitt näste och glor på oss med sina glödande ögon. — Du känner väl hvarje träd här, min gosse? — Ja visst. Men jag bör säga er något annat. Det bringar inte lycka då ett par uggleögon nattetid stirra på en menniska. Jag hår en gång sjelf erfarit det