hemmansegaren Andreas Olausson i Wärö socken på samma gång som 18 andra fästningsfångar uttagits af andra sockneboer. Lindström, som sedermera under 2:ne år varit bosatt derstädes och under tiden gift sig med pigan Johanna Christina Eriksson, slyttade för 1 år sedan till Masthugget Vid yolisforhöret med honom sistl. gårdag erkände Lindström stölden, men fritog sin hustru från någon delaktighet i densamma ehuru starka misstankar finnas att hon ej är så alldeles oskyldig. Målet remitterades till rådhusrätten och återördes Lindström emellertid i häktet. Hustrun tilläts åter att vistas å fri fot, cnär hon har ett spädt barn att vårda. Konstapeln Larsson, genom hvars energiska och oförtrutna verksamhet tjufven blifvit upptäckt och det stulna tillrättaskaffadt, undfick af poliskassan en belöning af 15 rdr. — Undersökning egde i går rum i poliskammaren angående en händelse, som i Lördags afton timat i försörjningshuset, dervid fattighjonet Erik Gustafsson skulle ha förorsakat ett annat fattighjons, G. Arfvidssons, död. Gustafsson hade neml. något beskänkt inkommit i rummet, der han och Arfvidsson jemte ytterligare tio andra fattighjon äro boende, samt ämnat gå och lägga sig. Han skulle likväl först taga några tändstickor å en hylla, som stått vid sängen der Arfvidsson legat och sofvit, samt för detta ändamål stigit upp på en stol, men dervid, antingen till följd af ruset eller att han snafvat, fallit öfver Arfvidsson, som då vaknat och klagat öfver att Gustafsson tryckt hans bröst. Ännu en gång hade han försökt resa sig upp, men äfven då fallit omkull. Arfvidsson assed emellertid några timmar efter händelsen. Vid polisförhöret nekade G son att ha varit drucken, ehuru trenne vittnen intygade motsatsen. Någon ovänskap hade ej funnits emellan honom och den aflidne, och trodde han att Arfvidsson, som länge klagat öfver att bröstet varit angripet, aflidit af någon inre sjukdom. För infordrande af läkares intyg öfver dödsorsaken uppsköts målet till nästa Tisdag.