Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1867, sida 2

ärsverksamhet sålunda blifvit afbruten af) n alltför tidig död, har intagit ett högt äktadt rum inom vår yngre köpmanskår, senom sin oförvitliga redbarhet, synnerliga skicklighet och ett öppet, tillgängligt väen, som tillvunnit honom förtroende och vänskap i vidsträckta kretsar både inom och utom detta samhälle. Den aflidne efterlemnar en ung hustru emte 3:ne barn, det yngsta endast några lagar gammalt. — Om det nedrasade magasinshuset. För att närmare bedöma det verkliga förlällandet med det sednaste byggnadsraset hr Delbancos hus vid Skeppsbron, vilja i omnämna följande sakförhällanden. Konstruktionen af bjelklaget i det öfrersta magasinet, der raset började, och warpå sedermera följde ras af de derunler liggande våningarnes bjelklag, är gjord sålunda, att mellan yttermurarne framgå, ikasom i de öfriga våningarne, längs efter nuset tvenne system af pelare med underslag, utan några mellanmurar. Åfståndet nellan de båda underslagen, hvilka utgöras af bjelkar 12 tum i fyrkant, är 16 fot och uppbäres hvarje underslag af peare på 16 fots distans. Genom alla våningarne stå pelarne öfver hvarandra, lock så att den öfre pelaren hvilar icke omedelbart på den derunder stående, utan på ändarne af de öfrer den sistnämnda lagda underslagen. — Dessa längsefter huset löpande underslag hvila, stumt skarfvade, löst på pelarne, från hvilka utgå snedsträfvor. På underslagen hvila i hvarje våning bjelklagen, som gå tvärsöfver huset och uppbära golfven; det öfversta bjelklaget uppbär brandbotten. Underslagen synas vid husets båda gaflar vara vederbörligen förankrade, men sakna förband sinsemellan öfver pelarne, hvadan förankringen icke binder mer än underslagen öfver de första spannen, eller de närmast murarne liggande. — Bjelkarne öfver de tre spannen, i hvilka huset tvärsöfver är deladt, ligga med sina ändar dels kort in i murarne, dels på de förutnämnda underslagen, hvarest deras ändar ligga löst bredvid hvarandra. I murarne äro de fästade med inmurade ankarjern, som äro spikade på bjelkarne. Häraf följer att verklig tvärförbindning saknas äfven mellan husets långväggar, hvilka i öfrigt äro alldeles släta, således saknande de förstärkningspelare, som omtalas i byggnadsordningens 8 S. Det är på detta lösa system af uppgillrade bjelklag, som magasinernas förråder af stora laster skola hvila i trygghet. Huru vill man väl på en sådan konstruktion grunda någon beräkning om bärighet, då första vilkoret, för att kunna anställa en sådan beräkning, är: verkliga stöd och verkliga förband. Låtom oss emellertid antaga att stöden och förbanden varit tillförlitliga, och lätom oss tillse huru bärigneten af de förekommande underslagen i alla fall gestaltar sig. Enligt de bästa källor för beräkning af byggnadsmaterialers hållfasthet, bör ett underslag af turu om 12 tum i fyrkant, upplagdt på stöd af 16 fots distans och från dessa försedda med snedsträfvor, som gå 4 fot in pa underslaget, bära c:a 150 centner, dervid den för alla träkonstruktioner nödiga 10-faldiga säkerhetsgraden är tagen i beräkning. Då således på hvarje ruta om 16 fot å hvar sida Z 256 qvadratfot, belastningen får vara 150 centner, har på denna ruta kunnat med säkerhet uppläggas 375 kubikfot råg eller, i jemnadt tal, ett råglager om högst 1!, fots djup, då likväl hvarken bjelklagets tyngd eller brandbotten, som här väger på hvarje ruta cia 50 ctr, tagits med i räkningen. Detta allt, märk väl, under förutsättning af felfritt material, säkra stöd och pålitliga förband. Det ligger i sakens natur att spanmålsmagasiner aldrig kunna af den, som låter uppföra en byggnad för sådant ändamål, vara beräknade för så ringa belastning, enär det ordinära djup, hvari torr spanmål upplägges, är 4 å 5 fot. Gifvet är också, att byggmästaren väl kännt detta förhållande, men att han icke förstått att verkställa de beräkningar, hvartill vi här gifvit nyckeln. Anledningen till den inträffade olyckshändelsen och till de med densamma förenade förluster, ligger alltså uppendagligen icke uti en tillfällig öfverbelastning, icke heller i en tillfälligtvis skadad bjelke, utan i den bristfälliga konstruktionen af husets inre. Hvem drabbas af skulden härför? Och hvem står derför i ansvar? Här svarar man: naturligtvis byggmästaren, och utan tvifvel är detta svar ganska berättigadt, enär det är han, som åtagit sig hela byggnadsföretaget och som bordt verkställa alla dervid nödiga beräk