Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1867, sida 1

(Från II.-T:s korresp.) London d. 1 Nov. 1867. Ruskmånaden har inträdt, de smutsiga gatorna och den regniga, med blåst och dimma omvexlande väderleken gifva detta synbarligen och än mera kännbarligen tillkänna. Barometern föll natten till Söndagen mycket hastigt; fader Eolus ruskade på sig och förde oljud, och blickade man uppåt, bådade skvamne intet godt. Vinden tilltog qvart efter qvart, till dess vid ett-tiden den presenterade en orkan af Vestindisk eller Kap-natur, åtföljd af ett tropiskt regn. Mycken skada inträffade bland fartygen, många hustak och skorstenar blåstes bort, till och med menniskor fingo bita i gräset, isynnerhet de krinolinbepansrade. Rännstenar, kloaker och vattendrag kunde ej i hast svälja skyfallet, utan mångenstädes öfversvämmades gator, källare och ängar i närheten, så att på ett ställe betande kreatur drunknade. Den enes död är dock den andres bröd, säger ordspråket, och det besannades denna dag, ty alldenstund ovädret utbröt just som folket i detta gudfruktiga England, hvarest menniskorna af vana äro så kyrkosamma, skulle lemna den legio af kyrkor, som här finnas, samt envist fortfor under några timmar, passade droskkuskarne på och skördade, ty taxor voro den dagen ej tal om, utan endast ackord. Svensk-norska kyrkan var den dager till trängsel fylld, för det vackra ända målet att bidraga till det offer, som va anordnadt för de nödlidande landsmänner i Norrland, och ej förgäfves gjordes upp ropet, ty insamlingen uppgick till Å 3: (Rmt 594), förutom ett par guldörhängen Gåfvan är vacker, då man tager i be traktande att de flesta af åhörarne är