Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1867, sida 3

Telegram. KÖPENHAMN d. 2 Nov. Regeringen har försålt sina vestindiska besittningar, öarne 8S: Thomas, S:t Croix och S:t Jean, till Förenta Staterna för en summa af 14 mill. danskt. Paris. Garibaldi har afböjt uppmaningen till återtåg och befästar ställningen vid Monte Rotondo. — ,,France yttrar, att, genom italienska truppernas inryckande i Kyrkostaten, har ställningen blifvit förvärrad och Frankrikes ära djupt kränkt (2). Petersburg. I guvernementet Podolien spridas revolutionära proklamationer, som förbjuda godsegarne, under hotelse, det deras gods skola förstöras, att godvilligt sälja sina egendomar till ryssar. BERLIN d. 3 Nov. Toulon. Inskeppningen af trupper och hästar fortgår. Florens, , Diritto meddelar en fransk note, hvari säges, att Frankrike skall anse hvarje Italiens medgifvande, det Kyrkostatens befolkning skulle ega rättighet att bestämma sig genom folkomröstning, som en anledning till krig, — ,,0pinione yttrar: ,,Det är ogrundadt, att den nya franska noten fordrar Italiens utrymmande af Kyrkostaten. Frankrike förklarar endast, att Italiens intervention kommer att öka situationens svårigheter. Öfver Frankrikes vidare hållning iakttager noten tystnad. — Efter fransmännens ankomst till Rom lemnade största delen af garnisonen staden för att i dess grannskap operera mot garibaldinerna. BERLIN d. 3 Nov. London, I diplomatiska kretsar omtalas, att Beust från Paris utsändt ett cirkulär till stormakterna, i hvilket förklaras, att Österrike och Frankrike äro ense i alla hufvudfrågor, utan att deck någon allians blifvit ingången. Ehuru främmande för Septemberkonventionen är Österrike beredt att deltaga i en blifvande konferens rörande densamma. Österrike fasthåller vid Pragerfredens bestämmelser, men öfrerlemnar åt Tyskland ett sjelfständigt ordnande af dess angelägenheter. I afseende på den orientaliska frågan hysa Österrike och Frankrike lika åsigter. BERLIN d. 4 Nov. , HMoniteur meddelar en note från Moustier till franske ambassadören i Florens, i hvilken det heter: , Viktor Emanuels proklamation skulle — ifall den blifvit energiskt utförd — hafva återställt lugnet, förbättrat förhållandena de begge nationerna emellan och undanröjt den fruktansvärda krisen; så mycket mera är således att beklaga, att de italienska trupperna besatt Kyrkostaten. För den händelse, att italienska regeringen väntat, att Frankrike stillatigande skulle åse detta, har det varit nödvändigt för Frankrike att utan dröjsmål skingra denna illusion. Frankrike ser med smärta, huru italienska regeringen afvikit från den enda våg, som är förenlig med Italiens intressen.