SA. — 7 Å 17TLAUALHLUUA AL DTIAnatoöltdan ringsaspift, eller förnyelse af den intecknade re versen försummas. Emot det här framställda förslaget skola uta tvifvel många invänningar göras. Vådligast skal måhända det anses vara, att obligationerna är uppsägbara. Men likasom inteckningar nu inne hafras för det mesta af kapitalister, som med sin penningar icke vilja drifva någon mäklarerörelse utan med undvikande af detta besvär, helst låt: penningarne blifva stående och endast draga rä tan af dem, så skola säkerligen också de uppsäg bara obligationerna förnämligast stanna i sådan: personers händer. Och om obligationerna löpt med 6 proc. ränta, så skola troligtvis icke mångt uppsägningar ske, förrän den gångbara räntan stigit till 7 proc.; men då en så hög räntefot icke länge kan ega bestånd, torde äfven i detta fall de fleste besinna sig, innan de göra sig af med de beqräma och säkra obligationerna, så vidt man icke behöfver penningar för andra ändamål. Å andra sidan kan den enskilde husegaren icke anse 6 proc. vara för hög ränta, ty om också den gångbara räntan å inteckningar tidtals skulle sänka sig till 5 proc., så bör skillnaden fullt ut uppvägas deraf, att man med ett stående lån från hypoteksföreningen slipper den tidspillan och det mäklarearrode, som mestadels åtfölja omsättning af lån. Då likväl hypoteksföreningens bestånd kan utsträcka sig till flere mansåldrar, och förändrade affärsförhållanden göra det möjligt, att den allmänna räntefoten å längre papper stadigvarande blifver en annan än nu, så har jag törbehållit hypoteksföreningen dels uppsägningsrätt å utelöpande obligationer, dels rätt att låta utfärda obligationer till den vid hvarje tid gångbara räntan. Att låta skrämma sig genom sådana fantasier, som skulle hypoteksföreningens bestånd hotas genom förmånga uppsägningar, vore ungefär lika med, att låta afhålla sig från ingående uti ett brandstodsbolag af fruktan, att förmånga hus på en gång skulle brinna, så att bolaget blefve ur så stånd att fullgöra sina förbindelser. Likasom den särliga brandstodsafgiften grundar sig på en beräkning af brandskador, som i vanliga fall på året inträffa, så måste också den årliga amorteringsprocenten för fastighetsegares lån från hypoteksföreningen bestämmas genom en beräkning af de si fastigheter intecknade summor, hvilka vanligtvis sårligen å kapitalisternas sida till betalning uppkägas. Jag har föreslagit 2 proc. af lånebeloppet, hvilket torde vara nog, isynnerhet efter några år, då man hunnit samla en betydligare grundfond, ssom kan anlitas i händelse af behof; men äfven i början af hypoteksföreningens tillvaro skola uppsägningarna säkerligen icke öfverstiga den årliga amorteringssumman, då obligationerna gifva lika stor ränta, som man eljest kan erhålla. Man har redan någon erfarenhet deraf, att penningeverk, som åtagit sig att vara liksom en mellanhand mellan långifvare och låntagare, icke råkat i näI gon förlägenhet, oaktadt långifvare kunnat på tre, ja en månads uppsägning återfordra sina penninsFar, för hvilka de endast haft 5 proc. årlig ränta. I Jag menar våra sparbanker, der alla insättare af penningar äro långifvare åt dem, som från sparbanken erhålla lån. Likaledes hafva de på depogitionsräkning i bankerna insatta penningar år från år stigit, så att då de år 1850 endast utgjorde 201,000 rdr, uppgingo de år 1866 till 31,700,000 rdr, och oaktadt högst 5 proc-Åårlig ränta erhållits, har man ej hört, att bankerna råkat i förlägenhet genom på en gång i massa skeende uppsägning at dessa medel. Än mindre skulle så ske med obligationer, hvarå erhålles 6 proc. ränta. Dock har för säkerhets skull ett stadgande i 5 10 af bifogade reglemente blifvit föreslaget, hvarigenom föreningen förbehåller sig rättighet, att icke inlösa flere obligationer årligen än som motsvara summan af den årliga amorteringen. Äfven synes af de förslaget bifogade uträkningarne, att ju större kapital, hypoteksföreningen representerar, desto lättare skall den kunna tillfredsställa alla anspråk, och desto lindrigare blir förvaltningskostnaden. Dock bero gränsorna för hvarje hypoteksförening dels af lokala, dels af ekonomiska förhållanden. Stockholm och Göteborg kunna, till följe af sin storlek, hvar för sig bilda en särskild förening; den högre afkastning, som fastighetsegare i dessa städer hafva af sina egendomar, sätter dem också 1 stånd, att bilda en hypoteksförening på fördelaktigare vilkor, än småstäderna kunna komma ut med. — I fall någon skulle anse det vara drygt för husegare, att betala, utom 0 proc. i ränta, 2 proc. i amortering å de erhå Ina lånen, så må man erinra sig, att. den nu vanliga räntan å inteckning är 6 proc. och att under det man till brandstodsbelag betalar för trähus 1 proc., hvilka äro liksom bortkastade penningar, i fall man sjelf icke lider brandskada, så kommer deremot amorteringsprocenten en sjelf till godo, i det man icke allenast skyddas från uppsägning af hela den intecknade skulden, utan dess belopp minskas, och man kan efter några år erhålla nytt hypotekslån till lika belopp som amorteringen utgör; vidare bör denna amorteringsprocent icke kännas drygare för Göteborgs fastighetsegare, än det kan vara för småstädernas, med ringare inkomst af husen, att enligt reglementet för allmänna hypotekskassan, 55 3 och 14, först betala 114 proc. inträdesafgift å det tecknade länebeloppet, och sedan årligen 11, proc. å det till låns erhållna kapitalet jemte ränta och amortering, således 792 proc. årligen. Den lägre ränta, som å obligationerna kan vara utfäst, är endast skenbar, i det kapitalrabatt då alltid sker. Så väl de för Stockholms och Göteborgs hypotekskassor stadfästade reglementen, som ock det för städernas allmänna hypotekskassa utfärdade, äro ställda på hårdare vilkor, än det af mig föreslagna, äfven deruti, att i och för grundfonds bildande 5 proc. afdrages från kapitalet vid låns erhållande, och i stället måste låntagaren till pari kurs emottaga grundfondsobligationer, hvilka han icke utan stor kapitalrabatt skulle kunna afyttra. Då den här föreslagna hypoteksföreningen inskränker sig till ett ringare omfång, hvarigenom kontrollen öfver de inlemnade inteckningshandlingarnes säkerhet lättare kan utöfvas, så torde äfven hus å tomter, som äro upplåtna till egaren och dess arfvingar, kunna antagas som säkerhet för lån. För att befordra byggande af stenhus, hvilka kosta mer än trähus, borde de förra kunna belånas till 23 af värdet; de äro också solidare och varaktigare, äro nu oftast intecknade till detta belopp och deröfver, uti reglementet för Stockholms hypotekskassa är så stadgadt, och säkerheten bör blifva tillräckligt stor ändock, då man kan antaga, att husens värde skall bibehålla sig, om en hypoteksförening kommer till stånd, och för öfrigt minskas årligen genom amorteringen den intecknade skulden. Jag har föreslagit, att hypoteksföreningen skulle ega rättighet, att utan iakttagande af de i lag öreskrifna formaliteter i vissa fall låta försälja hos föreningen panttörskrifna fastigheter. En sådan tillåtelse vore fördelaktigast både för föreningen, i det realisationen kunde ske fortare, och ör gäldenären, som derigenom besparades dryga agsökningskostnader. Det finns allmänna penningeverk, som fått en dylik rättighet sig medgifven. I Göteborg, der en större punktlighet och försigtighet i affärer kan förutsättas, torde den atvägen sällan behöfva tillgripas, men det finnes hypoteksföreningar för landet, der lagsökningskostnaderna för hypotekslån gå till oerhörda summor. Vi hafva framför oss en revisionsberättelse, enligt hvilken lagsökn garnas antal för 2 LL a