Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1867, sida 2

— I fyratio år. Vid tretton års älder inskrefs jag som junker i armån. — Den dåvarande officerscarrieren. Nu är det annorlunda. — Man blir nu först kadett. — Under dessa fyratio år har mycket blifvit annorlunda, frände Steinau. : — Men inte alltid bättre, — Likväl menskligare. — Menskligare? Man var mensklig äfven då för tiden. — Um, om man till exempel mot en stackars rekryt, en stor vacker karl, som inte — — De voro nära bersån, nära den fordne vackre, storo rekryten, om hvilken domherrn talade. Men han förmådde ej fortfara. Han kunde ej väcka qvalfulla minnen hos den gamle, lame, tappre krigaren, som stapplade bredvid honom med sina två kryckor. Hans goda hjerta kunde aldrig bereda någon smärta, så vida det ej var nödvändigt. — Frände Steinau, sade han, — låt oss heldre vända om. Gisbertina vill trosiotvis inte dansa mera i dag, efter de Boka undezzättelser hon derborta erhålö igsskådeplatsen. ler från KSR Jrigsskådoplatsen? utreneralen, pade Ja rr För två timmar sedan passerade här en kurir, som i går afton afgått från Blichers högqvarter — — — Frände Aschen! utropade generalen. — Och det erfar jag först nu? — Jag ämnade säga er det förr, frände Steinau, men vår dispyt om landtvärnet hindrade mig, — Berätta mig allt,