Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. — (Ötversättning af Sigfrid Nyberg.) Drillas? utbrast generalen. — Detta ord är äfven en af tidens käpphästar, Men ni har träffat sanningen. En fri jergare och militärisk lydnad passa ej tillsammans, deri ligger det; det har jag så ofta yttrat i den kommission, som konungen tillsatte för härens reformerande, men der sanns den phantastiske Scharnhorst, — nå han har nu funnit hjeltedöden på ärans fält, och i grunden hade ej iden aw landtvärnet utgått från honom; han var Åndast för mycket intagen af denne civilist, sVDnLefte SN Nu är major eller till och med kerstelöjtnant och regimentsbefälhafvare. : — Friedricks? sade domherrn. — Ja, just densamme. — Ah, min kära Karolina! — Frände Steinau, låt oss nu gå till bersån. Gisbertina har troligen ledsamt bland landtvärnsdamerna; låt oss befria henne. Generalen vände om med domherrn. För att komma till bersån måste de passera tätt förbi den lame skolmästaren. En af dem båda, antingen generalen eller skolmästaren, måste känna igen den andre. — Hm, frände Steinau, sade domherrn, — hur länge har ni tjenat? ) Forts. fr. n:o 255.