Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1867, sida 2

I AH 7 EN 1011IBRHCL Hal esi staden är nästan allmän, oaktadt ingen större eldsvåda här inträffat sedan 1821 rshade den lyckliga följden, att invänarne kunde egna sina gemensamma bemödantiden åt släckningsarbetet och derigenom kraftigt bidraga att sätta en gräns för elelden och minska de förluster, hvarmed bolagen hotades. Stadens sprutor voro i n godt stånd och användes med urskiljning -Joch mod. — I en liten stad med 1,200 -mzdnarne finnas dock ej så många arr betsföra, som behöfvas för att dämpa en -jså stor eldsvåda; men lyckligtvis lemnar I Sarnisonen på fästningen, försedd med yP, I perliga eldsläckningsmedel, staden vid sådana faror en väl behöflig hjelp. Äfven pu utmärkte sig artilleristerna och Bohus läns regementes här förlagda kommende-Jring, hvilket förtjenar ett tacksamt erkännande. Största och bästa delen af staden och alla kronans fastigheter der räddades, fortifikations-befälhafvarens Poställe med knapp nöd. Badhusbolagets egendom, som är af sådan vigt för stadens bestånd, var icke enIgång hotad. Den skyddades af vind och träd, och vår lilla vackra stad har icke Åså härjats, att icke dess vänner kunna -Ikänna den igen. Ännu finnas här tillräckligt ,rum för badgäster. , Vi tacka hjertligen Gud för vår underbara räddning och erkänna, att skadan sär hvarken stor eller obotlig; men bland de omkring 100 brandskadade finnas dock smer än hälften utgörande 11 hushåll, som hade lågt eller intet försäkradt, skuldsatte och fattige, i stort behof af bättre lottades hjelp. Dessa nödlidande äro: arbetskarlen Hagberg, enkefru Ek med många små barn, bagaren Jonsson med stor familj utan verkstad, snickarne P. Persson och N. Lindqvist, skräddaren S. Andersson, arbetskarlarne Josef Christensson och Rutger Andersson, artilleristen Björkman samt enkorna Bökman och Hasselgren, som alla stå här vid vinterns början, utan eget hem, utan ved eller andra vinterförråd, med ringa utsigt till arbetsförtjenst. — Olyckan är icko så stor, att den allmänna välgörenheten bör anlitas, men en och annan f. d. badgäst kunde kanske nu erinra sig dessa stackars vänner i viken. — Stadens egna resurser äro icke stora och hafva blifvit nedsatta genom 2 mindre goda år och dyr tid. j 1— —— UddevallaNMWenersborgs-jernvågen. Bohusläns Tidning för sistl. gårdag skrifver: .Vår jernväg är fortfarande sär deles lifligt trafikerad för nedforslande af jern och spanmäl. Af jern har nu redan tillräckligt nedkommit för att lasta den i dag väntade engelska ångaren Llandoff, som besörjer den regusiera förbindelsen häremellan och England. — Det är, som man väl vet, firman Tidån, Nordenfelt Å C:o, som brutit isen för den så naturliga exporten af jern och trä öfver Uddevalla, i stället för genom den dyrare Trollhättekanalvägen, en inslagen väg, som väl måste följas af andra exportörer. En medlem af nämnde firma, hr grosshandlaren T. Nordenfelt, har under ett par dagar gästat vår stad, dervid de personer, hvilka isynnerhet ifra för vårt samhälles framåtskridande i merkantilt hänseende, ej underlåtit att hedra denne förkämpe för en lycklig export viaxär jernväg. Som tacksamhet hade hr Nordenfelt i går middag till en kollation, som blef särdeles lifvad och angenäm, iubjudit representanter af stadens myndigheter, de förnämsta exportörerna, verkställande direktören i jernvägsstyrelsen m. fl. — Till stadsfullmäktig i Marstrand har postmästaren J. A. Lindqvist blifvit utsedd. — Ovanligt för årstiden, Såsom anmärkningsvärdt må omnämnas, att i on trädgård i Strömstad plockades d. 25 Okt. en mängd fullmogna hallon. — Från Lilla Edet skrifves till red:n af Handelstidningen den 31 Oktober: Missionshus invigdes å Lilla Edet Söndagen den 20 dennes af missionär Traasdal, som med värma och lif höll föredrag öfver Hesek. 27: 1 och följande versar. Med anledning af textens ord päpokade talaren den allmänna öfverhandtagande andliga löd och slapphet, som uppenbarar sig; lenna nöd kan endast afhjelpas genom sanningens vittnesbörd, beledsagadt af aftens skapande ande, som förmår omstörta mörkrets befästningar och upprätta jusets rike. Till slut bevisades, att den nre missionsverksamheten är både berätigad och nödvändig; men om den skall i eit ändamål ochgicke urarta till egostiskt partivisen, må den drifvas af den anna kärlekens ande, som icke häfver sig pp emot det goda i den bestående ordingen, utan i det stället söker samla de kingrade, återföra de förvillade, uppbyggals ch sammanbinda de redan vunna själarne — allt genom sanningens ord. — Present från John Ericsson, Vid jen ur D. N:r hemtade notisen om gåfvor rån John Ericsson till Långbanshyttan, ar Aft-Bl. blifvit anmodadt göra följande ättelser: John Ericsson har skänkt till ångbanshyttans enkor och fattiga faderlösa arn 1,000 rdr; till en hans gamle lekamrat, nuvarande masugnsmästaren Jonas kson, ett guldur med kedja, inköpt här Stockholm för 500 rdr och med inskrip-SÅ on: Till Jonas Olsson från hans ungomskamrat John Ericsson; samt 150 rdr ll en dräng (hvilkens namn är för kapten ricsson obekant) ,för atte, enligt Ericsns egna ord, ,köpa sig en varm rock h några påsar mjöl för vintern — Meteorologiska observationer, orda under November månad: 22 2 I F 82 1. EH Vind. 3