Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1867, sida 3

Såkallade aårlgå mMCUCIKUISCN tJchHALT LM gruna 101 Red:n har från namngifven insändare, som ansvarar för uppgifternas riktighet, emottagit följande: Ett exempel på huru en viss magnat huserar uti det beskedliga Halland. För en viss magnat, i Norra Halland hyser befolkningen i dess omnejd mer än vanlig respekt, och lär vissa embetsoch tjenstemän äfven vara honom underdånige. Men till saken! Förre löjtnanten C. G. Muhl har utaf Faurås och Årstads häraders brobyggnadsskyldige fordrat en förslagsvis beräknad summa af icke mindre än 10,442 rdr 8 öre rmt, i dessa bistra penningetider. De socknar, som dristat neka att utgifva hvad han fordrat, neml. 16 rdr på , hvarje helt bemman, äro stämde till vederbörlig domstol för sitt oförsvarliga förfarande, och en del äro redan dömde till betalning. Saken är verkligen märkvärdig och förtjenar derföre komma till en allmännare kännedom, synnerligen till sakkunniges oväldiga bedömande; ty deri uppenbarar sig en sådan djerfhet, att den frågan faller ovilkorligen på den enfaldige: Finns här icke lag och rätt till? Frågan rörer den i närmare 20 år omtvistade brobyggnaden vid Wessige. Kongl. Maj:t hade i nådigt utslag den 10 Nov. 1865, på Muhls besvär, medgifvet befrielse från denna brobyggnad, såvida häradsboerna inom den 10 Juni innev. år hade inköpt en af M. för 3,000 rdr i rättegången erbjuden bro vid Räfvige m. m. För att besluta om antagande af ettdera af dessa alternativer, utlystes sammanträden af Muhl till den 1 Aug. och af Kon:s Befh:de i Hallands län till den 8 Sept., allt nästl. år. Ombud valdes till det sednare från samtlige socknarne i begge häraderna, hvaremot vid det förra icke alla hade ombud. Inför Kon:s Belhde beslutade pluraliteten att inköpa Räfvige bro, utan att bestämma priset derå eller besluta om sjelfva verkställigheten af inköpet. Vid Muhlska mötet, der också pluraliteten yttrade sig för Räfvige bro, fördes ett s. k. protokoll, hvari till slut förekommer följande, hvarpå M. nu grundar sitt kraf: , Till ledamöter i direktionen valdes — — C. G. Muhl m. fl. — — och befullmägtigas desse direktionsledamöter att gå i författning om Räfvige brors samt norra och södra vägarnes iståndsättande äfvensom färjinrättningens med dertill hörande hus anläggande vid Wessige — äfvensom direktionen befullmägtigas att utdebitera och uppbära penningar af brobyggnadsskyldige; för öfrigt befullmagtigas direktionen att göra och låta i dessa frågor såsom den bäst synes ). Som ofvan, C. G. Mull. Justeradt: Olof Johansson i Svartrå. Sven Carl Johansson i Hjertared. Joh. Chr. Persson i Stenstorp. Sven Johansson i Ivenstorp. Nu frågas billigt: hvad värde eger väl detta dokument i juridiskt hänseende? Hr Muhl ,,befullmägtigar ju sig sjelf att uppbära penningar etc. Brobyggnadsskyldige hafva, så vidt handlingen gifver vid handen, icke gjort det genom något slags erkännande eller genom underskrifter. Icke ens de fyra justeringsmännen kunna anses dervid bundne annorlunda än på sin höjd såsom vittnen, hvartill de dock såsom sjelfve brobyggnadsskyldige icke lära vara användbara, ej heller äro dertill behöflige, enär ingen betviflar, det M. uppsatt och underskrifvit berörde dokument. Då härtill kommer, att M. icke är någon slags auktoritet, ej heller var af sådan förordnad att berörde möte hålla, så synes ifrågavarande dokument sakna allt värde. Aldraminst bör väl ifrågakomma hvad sem dock är fallet, nemligen att det skall tillämpas framför det inför Kon. Befh:de fattade beslutet i samma fråga, hvilket beslut, såsom fattadt inför vederbörlig auktoritet, häradsboerna måste uppfylla i sinom tid, om så äskas. Kommer så härtill, att Kongl. Maj:t den 31 nästl. Juli afslagit M:s begäran om förlängning af den tid, som var bestämd, inom hvilken arbetet i och för Räfvige bros antagande skulle vara komplett samt om expropriation af jord härtill; så synes det högst orimligt, att brobyggnadsskyldige skulle kunna dömas skyldige betala ett arbete, som icke ens får verkställas. Att fordra penningar utan motsvarande valuta, eller rättare, utan någon valuta alls, kan ej låta försvara sig. Väl är det sannt, att allmoge eger kalla sammanträden för att öfverlägga och öfverenskomma om gemensamma angelägenheter; men sådane öfverenskommelser måste då vara underskrifne och godkände af alla, som hafva del i saken, för att kunna vara tillämplige. Ofvannämnde handling är underskrifven af ombuden från endast fem socknar. Öfrige 20 socknar i häraderne, hvaraf en del icke skickade ombud till Muhlska mötet, hafva icke underskrifvit eller annorlunda bevisligen erkänt öfverenskommelsen, hvilken naturligtvis, såsom frivillig, icke kunde tilläggas bindande kraft, förrän alla underskrifvit densamma. Det synes fördenskull som om domaren (en v. Kothen) skulle hafva förhastat sig, då han dömt vederbörande betalningsskyldige på så lösa grunder, — en handling, hvarföre han nog lär komma att få sota, då vederbörande advokatfiskal får hand om saken. —