Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1867, sida 2

böteborg den I November. Rörande den uppkomna bristen i statsbudgeten innehåller A-B. följande sunda och riktiga framställning: En betydlig minskning har inträffat i de inkomster, som innevarande år påräknats för satsverket af den indirekta beskattningen. Saken har naturligtvis väckt icke ringa uppseende. Icke underligt heller, då man en längre följd af år här i landet varit bortskämd med fortgående öfverskotter. En brist, ett deficit, hrarmed de flesta andra stater laborera, bringar hos oss en och annan verkligen ur koncepterna, och det blir framförallt ett diskussionsåämne, som har hela nyhetens behag och egnar sig väl för utläggningar i olika riktningar. Det kan med fog ifrågasättas huruvida dessa öfverskotter, som regeringen kunnat riksdag efter riksdag ställa till representationens förfogande, verkligen varit för landet och för statsfinanserna gagnande. Tillvaron af dessa öfverskotter har ådagalagt, att större belopp i skatter uttagits af folket, än som varit för behofvet oundgängligen nödvändiga. Men i stället att med anledning häraf göra eftergifter till den omfattning, att jemnrigt på denna väg ernåtts, har man haft all möda ospard att uppfinna nya utvägar att använda de tillgängliga medlen, och man har, med fullkomligt förbiseende deraf, att inkomsttillökningarne varit af tillfällig natur och stått i samband med konjunkturer i handel och näringar, som väl kunde befaras vara öfvergående, icke nöjt sig att använda öfverskotten endast till utgifter, som äfvenledes varit af tillfällig och öfvergående beskaffenhet. Man har, med en ifver, såsom om ingen återgång varit tänkbar, sträfvat att belasta statens ordinarie budget med bördor, som måste blifva ytterligt tunga, möjligen odrägliga att bära när, tillföljd af mindre gynnsamma konjunkturer, skatterna blifva mindre gifvande. Den senast församlade riksdagen, den första under den nya representationsformen, bröt fullständigt med det gamla systemet ieke blott deri, att inga nya anslag beviljades utöfver de allra oundgängligaste behofven, utan äfven derutinnan, att man icke ville bestämma skattebeloppen eller öka skatterna så, att öfrerskotter skulle uppkomma. Det ansågs ej lämpligt, att af de skattdragande uppbära mer än det mest oundgängliga. För den händelse, att de kalkylerade beloppen ej skulle komma att inflyta eller oförutsedda utgifter ifrågakomma, bemyndigades riksgäldskontoret af riksdagen att anskaffa penningar. Den i detta afseende meddelade fullmakten återfinnes i 8 62 äf riksgäldskontorets reglemente. Nu har inträffat icke allenast att inkomsterna blifvit mindre, utan äfven att utgifterna blifvit större än man påräknade. Riksgäldskontoret har unnit sig föranlåtet att begagna den erhållna iullmakten, och lärer kontoret hafva, för bestrilande af de utgifter, som blifvit på detsamma mvisade, upptagit några millioner rdr såsom lån vå nio månaders tid, eller intill dess riksdagen inner att besluta huru förfaras bör. Man vill eta att Stockholms enskilda bank och Skandina