Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1867, sida 3

111118901 be UTRIKES. ITALIEN. Såvidt det är möjligt att på afstånd bedöma situationen, skall det för de begge parterna — fransmännen och det Garibaldiska aktionspartiet — komma an på hvilket, som först kan sätta sig i besittning af Rom, enär händelsernas gång väsendtligen skall bero härpå. Om det lyckas de påfliga trupperna att försvara hufvudstaden och behålla jernbanan från Civita-Vecchia till Rom i sina händer, intilldess de franska trupperna kunna komma dem till hjelp, torde aktionspartiets makt snart vara bruten. Skulle deremot rörelsen i sjelfva Rom taga öfverhand och om Garibaldi med sina frivilliga, hvilkas antal utan tvifvel växer med hvarje timma, lyckades intränga i staden, skall Enropa sannolikt blifva vittne till ett blodigt drama, hvars slutliga resultat hvarken kan gagna Frankrike eller Italien. Att de franska trupperna under nuvarande utomordentliga förhållanden lugnt skulle qvarblifva i Civita Wechia, under det Garibaldinerna besatte Rom, kan man knappast tänka sig, såvida man icke vill förutsätta, att franske kejsaren — trots sin hotande hållning — önskar saken afgjord på detta sätt. Det bekräftar sig — hvad föröfrigt ett telegram redan meddelat — att rykten varit i omlopp i Florens, det konungen skulle abdikera, hvilket rykte likväl blifvit förnekadt. Ännu är man i okunnighet om Viktor Emanuels proklamation till folket, men i en till de på romerska gränsen stående trupperna utfärdad proklamation från konungen heter det, att prins Humbert skall öfvertaga högsta befälet, , för att försvara monarkiens rättigheter. Söm man sett, har Menabreas minister kommit till stånd, men ministerpresidenten sjelf är allt annat än populär, och det är väl knappast troligt, att det skall lyckas honom bättre än hans begge företrädare, Ratazzi och Cialdini, att dämpa den närvarande rö elsen. Tvenne mobiliseringsdekreter hafva redan utkommit, och dessa hafva utan tvifvel bidragit till att utbreda den nuvarande jäsningen äfven till de minsta bergsbyar. Regeringens tidningar förmana fördenskull till lugn och beslutsamhet. Ratazzi har, äfven efter sitt utträde ur ministren, haft långa underhandlingar med Englands och Preussens ambassadörer i Florens. Centralunderstöds-komiteen utfärdade d. 23 d:s ännu en proklamation, så lydande: ,Italienare! Våra bröder kämpa hjeltemodigt i Rom sedan 2 dagar; detta är sanning. Inom några timmar skall Garibaldi vara bland stridsmännen i Rom. Italienare! Våra bröder betäcka med sitt blod de barrikader, som äro upprättade i Italiens namn, i vår enhets namn; i frihetens namn. Detta blod får icke onödigtvis utgjutas. Det är vår högsta pligt att komma dem till hjelp. Rom, Italiens hufvudstad, så ofta utropad i folkförsamlingarne, skall nu blifva en sanning genom strid, genom blod, och snart — så hoppas vi -— genom seger. Italienare! Hören Garibaldis, röst: uppresen Eder! Vi hafva dertill både pligt och rätt, Främlingarne skola icke våga att hota eller anfalla ett folk af 25 millioner, hvilket proklamerat sin rätt, och som vet att kämpa och dö derför. Franska regeringen är icke Frankrike. Nationens Frankrike, den stora revolutionens Frankrike, frihetens Frankrike är D med; sina önskningar ech tankar gynnsamt stämdt för Italien, Uppresen Eder! Tagen för exempel i dess storhet; i dess ädelmodiga och patriotiska beslut, den stora revolutionen i Frankrike. Man skall icke gifva efter för de främmande hotelserna, då nationen kan räkna på en tapper armå, sådan som vår, när tusentals frivilliga tillströmma från alla sidor, när vi hafva en anförare, som heter Garibaldi, som är oöfvervinnerlig och som ännu en gång skall segra. Understödjen med vapen, penningar och armar de insurgenter, hvilka alltid varit och äro på sina poster, och som nu marchera, för att innesluta Rom i en krets af eld. Rom, ännu i går ett byte för theokratien och påfvens lägadead, skall a morgon verkligen vara Italiens hufvudstad, tack vare italienarnes mod. G. Pallavicino. E. Orispi. B. Cairoli. L. La Porta. Å. Oliva. Fi de Boni. L. Miceli. E. Berthani. A. Guastalla. Dessa namn bevisa, att venstern i parlamentet och Garibaldi handla i enighet med hvarandra. Denna komitt lemnar dagligen bulletiner, i ,, Riforma. I en af dessa bulletiner säges det: ,,I Rom kämpas sedan 48 timmar. Zuavkasernen har flugit i luften; underminerad och anfallen af folket; staden är betäckt af barrikader, upproret tilltager. Telegrafförbindelserna äro alltjemt afbrutna. ,Riforma innehåller tillika det upprop, som romerska insurrektions-komitöen, den 21 dennes, vid oroligheternas i Rom början, asgaf. Detta upprop lyder så: Romare, till vapen! För vår frihet, för vår rätt, för det italienska fäderneslandets enhet och för det romerska namnets ära — till vapen! Vårt fältrop vare: död åt cet verldsliga väldet, lefve Rom, Italiens hufvudstad! Må vi akta alla religiösa öfvertygelser, men må vi en gång för alla befria oss från ett tyranni, som våldsamt skiljer oss från italienska folket och sträfvar efter att föreviga den villfarelsen, de; Rom skulle vara uteslutet från nationalitetsrätti heter, samt tillhöra hela verlden, endast icke Italien. Redan länge hafva våra bröder höjt upprorets heliga fana och med sitt blod helgat vägen till Rom. Må vi icke längre tåla, att de rörblifva allena, och må vi besvara deras heroiska rop med Kapitolii klocka. Vår pligt, den gemensamma saken, Roms traditioner ålägga oss detta. Til! vapen! Komme hvar och en, som kan föra ett gevär; må vi af hvarje hus bilda en fästning, af hvarje jern ett vapen! Låten gubbar, qvianor och barn bygga barikaderna och de unga männen försvara dem. Lefve Italien! Lefve Rom! Romerska insurrektionskomiteen. Tonen i de anförda proklamationerna antyder mer än väl huru svår denna rörelse torde vara att hejda! FRANKRIKE. Å on ot vt — FA —— NN m 4 mm LOV tå AA PD — Å — AA D5 — — — —