Häremot hafva vi alls intet att invända. De åt detta ämne anslagna timmar kunna ej bättre användas, derest ynglingarne få derunder öfva sig i deklamation, drifva ämneskrifning, inhemta språkets byggnad och behandling m. m. Låter man deri tillika ingå gammal-norska och svenska — dock endast såsom kursorisk läsning — så kunde man väl anslå flera timmar till detta ämne, eftersom man derpå har god råd. En skicklig språklärare bibringar en någorlunda försigkommen yngling en ganska god kunskap och färdighet i ett utländskt språks talande och läsning på 200 å 300 timmar, ja på långt kortare tid än så. Ilär finnas till tyskan anslagna 46 timmar och till engelskan 880, och ändock tordras af läirjungen ej mer än att han skall kunna rigtigt och med f dighet uppläsa och ölversätta ett icke förut läst stycke af en lättare engelsk författare, besitta säker kunskap i det väsentliga af grammatiken samt med hjelp af ordbok skrifva en stil utan alltför grofva fel. — Lika anspråkslösa äro sordringarne i tyska och fransyska språken; talande — hvarmed undervisningen borde börja — är ej ens ifrågasatt. Och vi undra ej heller deröfver, ty med det sitt, hvarpå språkundervisningen i våra skolor i allmänhet hittills bedrifvits, så kan man gerna derpå använda flera tusen timmar, utan att komma till någon verklig språkkunskap. Emellertid har vår yngling, när han nu, vid 15 års ålder, utgår i lifvet, användt omkring 2,000 timmar på tre främmande språk, utan att kunna hvarken tala eller skrifva dem. Hvad känner han då af dem? Jo, han känner deras grammatik och kan öfversätta några ,littare författare. Är då alla dessa språks litteratur för uonom så vigtig, att han ej kunde vara belåten med elt språk? Männe ej detta, i förening med hans eget lands litteratur, vore honom nog? Det förnuftiga svaret kan ej blifva mer än ett; fördomen svarar dock annorlunda. Samme yngling, som haft råd ati på läsning af främmande språk offra 2,000 t:r, har ej kunnat egna naturkunnigheten — h bomen om naturens företeelser och lagar — mera än ett halft tusen timmar. Och kanske har ärven denna tid tilll stor del åtgått till att inlära en hop latinska namn och termer. Åt historien har han fått egna 748 timmar, men deri ingår intet rörande fiderneslandets grundlagar och vigtigaste institutioner. Derom kan vår unge medborgare vara huru okunnig som helst, blott han kan läsa en lättare tysk, fransysk eller engelsk auktor. Skulle han väl på denna lärdomsbana hafva haft tid att lära något om de enklaste lagarne för statshushållningen, eller om de första vilkoren för kroppens helsa, — eller något så simpelt som att föra en enkel räkenskap — bort det! Visserligen skulle det blott erfordras ett 20-tal af timmar för hvart och ett af dessa ämnen; men man bör ej gifva vika för ,de populära läroämnena. På det matematiska facket är en rundlig tid använd, hvarom dock vore mindre att säga, såvida undervisningen äfven omfattade någonting sådant som fältuppmätning och kartläggning, hvilket kunde vara lärdt på ett par tiotal af timmar, såsom man erfar vid våra lägre landtbruksskolor. Men om denna nyttiga, helsosamma och roande kunskap är här alls icke fråga. Ilär gäller att blifva lärd, att kunna använda logorithmer och utdraga qvadratrötter, äfven om man i lifvet aldrig kommer att deraf begagna sig. I geografien bör det moderata pensum, som angifves i undervisningsplanen, kunna medhinnas på 600 timmar. Man skulle till och med kunna på samma tid inhemta något litet beträffande folkens lefnadssätt och olika länders vigtigaste produktionskällor, såvida det ej ansäges vigtigare, att känna alla bifloderna till Siberiens elfvar och alla bergstopparne på Alperna och IIimalaya. Åt teckningen — detta hufvudämne bland alla bildningsämnen — hafva kom:e velat bestå 2!(, t:r i veckan i den 2:dra och 11, t:a i den 3:dje klassen (såvida vi förstå schemat rätt). Det är allt! I de sista 3 klasserna icke ett streck, i latin-klassen