Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 2

om från ön mellan solens nedgång och månens k ppgång Tisdagen den 15 dennes; han kom undan; nsam i en mycket liten båt (af det slag, som van0 igen begagnas af jägarne i kärren), hvilken, just ersör att man vet, att de ej äro användbara i essa farvatten, förbisågs af kryssarne såsom allleles utan vigt. 1 ,Movimento erfar derjemte, att denl; mge man, som fört bort Garibaldi, under . n hel vecka måst uthärda ett lif fullt aff strapatser, innan det djerfva verket lyckats honom. Han hade under denna tid aflåätligt hållit sig dold med sina kamrater bland busksnåren på ön Maddalena. .Balamella, hvarest Garibaldi var ombord, anlände den 19 till Vadas farvatten (i Genuabugten), der den förblef heia dagen. Kl. 6 om aftonen gick man i land, och efter det man varit nära att förirra sig i den kärriga trakten, kom man till den första toscanska platsen. Der tog generalen med sitt sällskap en postvagn, för att afgå till romerska gränsen. Så beskrifver, Movimento Garibaldis flykt. Som man ser, äro berättelserna om densamma ganska skiljaktiga. FRANKRIKE. Kejsaren af Österrike och hans begge bröder tillbringade sin första afton i Paris på kejserliga operan, der publiken mottog dem på ett mycket sympathetiskt sätt. Hyarken kejsar Napoleon eller kejsarinnan hade gjort sällskap dit. Dagen derpå, d. 24 dennes, kl. 9 på morgonen begaf sig kejsar Frans Josef till expositionspalatset, der han vid ingången mottogs af franska statsrådet Le Play och den östereikiska expositionskommissionen. Kejsaren begaf sis genast till den österrikiska afdelningen, der han tog noga kännedom om allt. Bredvid kejsaren gick den gamle grefve Zichy, hvilkens utseende väckte mycken uppmärksamhet. Straxt efter österrikiske kejsarens ankomst, syntes helt oförmodadt kejsarinnan Eugånie i den inre trädgården af expositionspalatset. Sedan de höga personerna en stund samtalat med hvarandra fortsatte kejsaren sin ronde. På eftermiddagen var , familjediner i S:t Cloud; i Söndags skulle vara , stor diner i Tuilerierna, och i går diner i Hötel de Ville. Oppositionstidningarne föra, angående den romerska frågan, ett helt annat språk, än de officiösa. Efter det , Siecle skarpt uppträdt emot någon fransk intervention i Rom, meddelar nämnde tidning en adress, som för närvarande vinner talrika underskrifter i verkstäderna uti Paris. Adressen lyder sålunda: ,Sedan 1789 har demokratien fortfarande fordrat samvetsfrihet och det fullständiga afskiljandet mellan kyrka och stat. För närvarande gör reaktionen en förtviflad ansträngning, för att kompromettera Frankrike genom en olycksbringande intervention, som på samma gång skulle vara en kränkning af romarnes frihet som den skulle inveckla vårt land — för försvaret af en utaf oss för längesedan förkastad princip — i ett europeiskt krig. Som söner af den franska revolutionen är vår första pligt att energiskt protestera mot hvarje intervention, som vore bestämd att beskydda påfven-konungen. Det är också högst sannolikt, att största delen aff franska folket, redan förut smärtsamt berördt af den olyckliga mexikanska exditionen och den franska politikens sednaste missöden, skall hafva svårt att finna sig vid en intervention, som företagits för att stödja en af den upplysta allmänna meningen redan för längesedan utdömd princip — påfvens verldsliga makt.