Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 1

— Fortsätt, om det roar dig. — Då taga vi först de båda kolossala gamla damerna med sina kolossala guldkedjor. De äro väl bankirfruar från Kasser eller Braunschweig? — Köpmansfruar, den ena från Kassel, den andra från Braunschweig. — Således osrälse? — Ville du heldre att de voro adeliga? — Fi done, en adelig köpmaunsfru! Derefter tystnade fröken och försjönk i tankar. Kort derpå reste generalen sig från bordet. — Gå vi uti trädgården? sade han och tog sina kryckor. De gingo tillsammans ut i trädgården, der huset låg. Generalen uppsökte der en skuggrik berså för att taga sin middagslur. — Brukar du äfven sofva middag? frågade domherrn fröken Gisbertina. — Nej, svarade hon på den något elaka frågan. — Så iakttag med mig ett vist domherrespräk. Hon svarade honom ej och tycktes plötsligt hafva blifvit vid dåligt lynne. Iarför? IIvem kan fråga en dam om orsaken till hennes nycker? Domherrn brydde sig ej derom. — Du frågar mig ej efter det visa språket? Hon svarade honom ej. — Så hör det då: Post coenam altt passus mille mekbls; det vill säga: Itte I måltiden bör du stå eller långsamt gå tusen steg, — och det underlättar matsmältningen. Låt oss gå tusen steg.