Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1867, sida 1

luägets strapatser och ansträngningar örorsakat detta bröstlidande, hvilket utvecklades i Laons träsk. Och då jag frågade honom om han kunnat deltaga i slaget vid Laon, kunde han med stolthet svara mig, att olyckligtvis hade febern fingslat honom vid sjuksängen just samma dag detta slag egde rum, så att han j kunnat deltaga deruti. Men dagen derefter, hade han erhållit det ärofulla uppdraget att hemföra segerbudskapet, hvilket visserligen undandrog honom vidare strider, men som likväl, i betraktande af att han ensam nödgats genomresa ett fiendtligt land, hvilket varit ganska farligt, sedermera har förskaffat honom jernkorset. Men jag ser du blir otålig, onkel Steinau. Ilar grefve Westernitz i sin blygsamhet kanske ej yppat. allt? Har han kanske nödgats slå sig igenom hela den fransyska armåön för att kunna hemföra segerbudskapet? Den gamle, styfve generalen hade verkligen visat tecken till otålighet och vågade till och med en anmärkning. ehuru klädd i milda ordalag. Niccen måtte halva yttrat skarpa ord. — Jag önskade, kära Gisbertina, sade han, — att du talade med litet större aktning om en officer tillhörande vår armå. Du har ju ett så godt hjerta, och ett sådant bör alltid fälla en mild dom. Fröken Gisbertina tystnade vid denna anmärkning; hon kände en sida hos den gamle generalen, der hon ej vågade motsäga honom. Hon vände sig till domherrn. — Skall jag fortsätta mina teckningar af ditt intressanta sällskap, onkel Florens?