Vv, utan krigiska eventuallteter sorut varit i den franska lufvudstaden. Kejsar Napoleon, prins Napoleon, furstinnan Metternich, österrikiska ambassaden, de franska marskalkerna och ministrarne, nästan alla utländska ambassadörer m. m. väntade kejsaren i det inre af den festligt smyckade bangården. Utanför densamma stodo vagnarne, och der voro uppställda ett infanteriregemente samt eskorten, som bestod af gardes-karabinierer. Nästan allal de sistnämnde vore lothringar. Då det kejserliga bantåget inkom på bangården gick franske kejsaren med sin svit sin gäst till mötes; de räckte hvarandra händerna och omfamnade hvarandra. Straxt efter kejsar Frans Josefs ankomst skedde afresan till palatset Elyste. Då de begge kejsarne utträdde från bangården, spelade en musikkår den österrikiska nationalhymnen. De begge kejsarne — likasom alla öfriga närvarande klädda i uniform — sutto ensamne i första vagnen. Vid ankomsten till palais Elyse väatade kejsaren en öfverrraskning: Kejsarinnan hade infunnit sig der för att sjelf göra les honneurs. ,,Opin. Nat. har med varma ord helsat kejsaren af Österrike välkommen, sägande: , Österrike är populärt i Frankrike, och kejsar Frans Josef är till och med välkommen af dem, som minst kunna misstänkas för att eljest hysa några starka monarkiska sympatier. Uvarföre? Österrike har vändt sig till friheten, kejsaren har brutit med den personliga styrelsens 100-åriga traditioner, har försonat sig med Ungern, har i Galizien förskaffat polackerna ett hem och en tillflyktsort, och kejsaren har till och med gent emot biskoparne försvarat sin rätt som konstitutionel furste. Paris skall mottaga sin höge gäst icke allenast med höslighet, utan äfven med nöje. Ett nytt arbete af Victor Hugo skall snart utkomma under titel: ,,Les idees des trois revolutions. Den dåldrige Lamartine lärer hafva under arbete ett slags politisk kathekes med titel: ,,La France et Yavenir. ENGLAND. Vi hafva förut meddelat, att Royal Bank i Liverpool inställt sina betalningar. Såsom skäl för detta beslut angifver direktionen åtskilliga bankers i London vägrån att diskontera vissa värdepapper, at hvilka Royal Bank hade ett ansenligt antal. Bankens nominella kapital är 1,150,000 pd st. i 50,000 aktier å 20 pd och 1,506 sjuprocents-aktier, hvardera på 100 pd. Passivan uppgifves mycket olika, mellan 1!; och 4 millioner. Banken har redan engång förut — under den stora jernvägspaniken 1847 — inställt sina betalningar. Man tager emellertid för gifvet, att den inom kort skall ånyo upptaga sina operationer. Af namnet Royal Bank får man icke låta törleda sig tro den vara en statsinstitution; Royal är här endast ett namn. Underrättelser från slutet af Augusti månad från Abyssinien innehålla, att ingen förändring inträffat i de dervarande fångarnes ställning. Man saknar alldeles underrättelser från konung Theodor, hvilket synes utvisa, att insurgenterna afskurit honom från förbindelsen med kusten. Den till Massowah bestämda pionierexpeditionen skulle den 5 dennes afgå från Bombay. Avantgardet, bestående af 1,400 man samt 1,000 histar och mulåsnor, hade afgått förut. Hufvudarmen skulle afgå i början af nästa månad. En officer, tillhörande avantgardet, har i en korrespondens försäkrat, att den i Indien utrustade expeditionskåren är mer än tillräcklig för det afsedda ändamålet. RYSSLAND. Om Rysslands ställning till den kandiotiska frågan heter detsi den otficiösa ,, Corresp. russe: ,, Ryssland har aldrig underlåtit att påyrka de kristnas rättigheter, utan har ständigt förordat en genomgripande förändring i de nuvarande förhållandena. Det har fasthållitjvid sina anspråk i detta afseende, t. o. m. med fara att väcka den höga Portens misshag. Men dess sträfvanden ha varit fruktlösa, och dess goda vilja har blifvit misskänd, ja, har t. o. m. väckt misstankar. Förut har man beskyllt ryska regeringen för att hålla sultanens rike i jäsning, hvaraf det sjelft ville draga fördel. Nu har man deremot förändrat taktik. För att nedsätta Ryssland i dess trosförvanters ögon uppdiktar man ett alliansförslag, för hvilket de kristnas intresse skulle uppoffras. Man påminner om 1833, med anledning af en rätt och slätt höflighetsbetygelse 1867. Ett sådant förtal förtjenar icke att gendrifvas. H. M. kejsaren har med sin vanliga välvilja mottagit en grannsuveräns minister, likväl utan att derför uppgifva de vigtiga intressen, som han beskyddar. Fuad Pascha har i Livadia haft tillfälle att öfvertyga sig om, att våra sympatier för de kristna öfvergå hvarje annan afsigt, och det mottagande, som han rönt, har måst visa honom att Ryssland är lika långt ifrån att bereda skultanen några svårigheter, som att deltaga i hombinationer, hvilka, om de än kunde tjena till förökande af vår makt, likväl icke skulle lämpa sig för att skydda de intressen, som ligga oss mest om hjertat. Det vore att önska, det alla-uppfattade frågan på ett lika uppriktigt som ointresseradt sätt; traktaterna skulle då hållas, och de så ofta utlofvade reformerna skulle då blifva satta i verket. Som sakerna nu stå, förekommer ständigt blodsutgjutelse;