underskrifterna. Som följd af de stående krigshärarne blir skattebördan nästan outhärdlig för folket, och de från början till folkfrihetens värn bestämda stående krigshärarne hafva blifvit begagnade att undertrycka våra tyska bröder i Baden och Sachsen (stark rörelse till höger), samt att återbringa dem under det ok, som de befriat sig ifrån. Presidenten: , Talaren måste betänka, i hvilken församling han talark. Liebknecht: ,,Jag antog icke, att en hänvisning till historiska data skulle kunna ogillas här. Presidenten: , Ni betänker icke hvad Ni säger. Icke de historiska data, utan det sätt, på hvilket ni omtalar dem, skall nödga mig att uppträda ännu allvarligare än hittillst (bravo från högern). Läebknecht: ,,De stående krigshärarne hafva icke skyddat Preussen; tänk på Jena, tänk på Luxemburg, tänk på Nordslesvig, tänk på det skamliga undertryckandet af den tyska nationaliteten i Ustersjöprovinserna genom det med Preussen allierade Ryssland! Först nu, sedan det gamla tyska förbundet är sprängdt och det nordtyska förbundet upprättadt, först nu tillåter utlandet sig allt möjligt, först nu försyndar det sig mera än nägonsin (stark rörelse). Presidenten: ,Jag kan icke albryta talaren, han har sina egna åsigter (munterhet från högern). Liebknecht gör ett uppehåll; från höger ropas: , Högre! högre! Talaren fortsätter derefter sålunda: Det vore bättre, mina herrar, om J voren lugnare och fästade mera afseende vid en man, som är den förste, hvilken försvarar denna ståndpunkt. Jag talar icke till Er; jag talar till hela folket (bravo från venstern). Preussens, Österrikes och Rysslands stående krigshärar kunde icke öfvervinna franska republikens folkbeväpning, och först sednare, då Napoleon förändrade denna folkbeväpning till en stående krigshär, blef den slagen af den preussiska folkbeväpningen, som J nu viljen afskaffa, och i hvilkens ställe J viljen hafva en stående armå. Edert rike, mina herrar, är bygdt på våld, men det skall nog finnas en makt, som skall uppträda mot Er (hånskratt från högern). Jag skall icke låta bringa mig ur fattning (skratt). Jag är fast öfvertygad, det parlamentet är absolutismens fikonalöf. (Rop från högern: till ordning!) Presidenten: ,,Jag kallar talaren till ordning, sedan jag lätit honom fälla en mängd yttranden. För parlamentet kan jag blott rättfärdiga denna efterlåtenhet derigenom, att talaren för ordet för en försvinnande minoritet (bravo från högern). Bayerns deputeradekammare har d. 23 dennes, efter en lång och liflig debatt, antagit tulltraktaten med Nordtyskland samt förslaget om val af bayerska deputerade till tullparlamentet i Berlin. I första kammaren motser man deremot en hårdnackad opposition mot tullföreningstraktaten, enär utskottets ordförande, frih. Thlingen, inlemnat förslag om förkastandet af denna traktat. Andra kammaren i Wivrtemberg skall under innevarande vecka diskutera allianstraktaten med Bayern. ITALIEN. Återigen har den italienska nationens hjelte korsat diplomatiens planer och inkastat sitt fädernesland i vidt utseende förvecklingar. Det är icke heller så få frisinnade och varmhjertade italienare, som på det bestämdaste ogilla hela Garibaldis sednaste uppträdande. De förebrå honom att han genom sina agitationer framkallat den nuvarande insurrektionen eller — rättare sagdt — infallit i Kyrkostaten och härigenom på nytt väckt den romerska frågan i ett ögonblick, som är långt ifrån lägligt för Italien, i stället för att vänta antingen till Pius IX:s död, eller till dess den politiska situationen vore gynnsammare för Italien. Mången förebrår honom äfven att sjelf hafva gjort allt sitt till ett olyckligt resultat. Man tänker sig i allmänhet Garibaldi endast som den italienske frihetshjelten, alltid redo att offra sitt lif för fäderneslandet, och hans namn skall äfven vara oåterkalleligt förenadt med Italiens pånyttfödelse, i förening med Napoleons, Victor Emanetels och Cavours. Men Garibaldi är äfven intagen af en annan känsla, som utöfvar stort inflytande på hans handlingar. Han är fiendtligt sinnad mot Frankrike och isynnerhet mot Napoleon III, i hvilken han mindre ser Italiens befriare än en ötvermäktig granne, som ständigt hotar dess sjelfständighet. Trots allt, som skett, kan Garibaldi icke lemna denna djupt rotfästade fördom, och när han omtalar den franske kejsaren, sker det alltid i bittra, förnärmande och utmanande uttryck. Visserligen är denna sinnesstämning icke utan all anledning; ty om det är någon som grundligt tillintetgjort det politiska parti, till hvilket Garibaldi hör, och detta icke blott i Frankrike och Italien, utan äfven i hela Europa, så är det Napoleon III. Alliansen med honem har emellertid icke förhindrat Italien att införa ett fritt rege