Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1867, sida 3

länsstyrelsernas tredje årsväxt-berättelser. Vesterbottens län. Våderleken har sedan medlet af sistlidne Aug. månad, då förra berättelsen expedierades, och intilldess skörden skulle verkställas i medlet eller senare hälften af Sept. månad, i allmänhet och med få undantag varit kylig och mindre gynsam för växtligheten. Nätterna hafva oftast varit kalla, och natten till den 3 i sistnämda månad inträffade så stark frost, att åkergrödan, nästan öfver allt förstördes. Den ringa del deraf, som då skonades, blef förstörd genom nattfroster den 12 och 25 Sept., då jemväl potatis, som allmänneligen brukas, men i år odlats mindre än vanligt i följd af brist på utsäde, väsendtligen skadades. Förhållandet med de särskilda sädesslagen kan antagas vara följande: Höstsädet, bestående af 8s. k. vinterråg, anses gifva en afkastning, mer eller mindre skadad, af andra kornet; vårråg samt blandsäd af råg och korn, äfvensom ortens hufvudsäde korn, hafva helt och hållet felslagit och gifva knappast utsädet åter; hafre har icke hunnit till mognad eller fröbarhet och kan i allmänhet ej användas annorlunda än såsom grönfoder; lin och hampa, de der äfven lidit af frost, gifva afkastning under medelmåttan; potatis samt kålrötter och rofvor lemna afkastning vida under medelmåttan. Deremot har höfångsten blitvit både god och tillräcklig för behofvet. Af hvad sålunda blifvit anfördt lär väl klart inses, att en allmän vissväxt inom länet inträffat, i följd hvaraf statens mellankomst med undsättningsbidrag till högst betydliga belopp redan blifvit påkallad och än vidare torde behöfva under vinterns lopp tagas i anspråk i och för befolkningens lifbergning till nästa års vår och sommar, Kronobergs län. Sädesbergningen, som i följd af den sena mognaden mycket fördröjts, har varit särdeles besvårad af ihållande regnig väderlek, och det har äfven inträffat, att hafre och blandsäd måst aftagas och inbergas i omoget tillstånd. På åtskilliga ställen har proftröskning blifvit verkstäld, och torde, enligt dervid vunnen erfaremhet, kunna antagas, att årsväxten medfört följande resultat: IIvetet, hvilket sädesslag obetydligt odlas, har endast lemnat 8:dje till 5:te kornet; höstråg, som inom några härader är ett af hufvudsädena, endast 3:dje till 4:de kornet, jemte det att den är bemängd med mjöldrygor; vårråg, som odlas mindre allmänt, 6:te kornet; korn, som är ett af länets hufvudsäden, 5:te till 7:de kornet; hafre, äfvenledes hufvudsäde, 6:te till 8:de kornet; blandsäd af hafre samt råg eller korn 5:te till 7:de kornet; ärter och vicker 4till 6-faldig afkastning. IIöfångsten, som varit riklig och väl inbergats, lemnar i förening med halmtägten mer än tillräcklig fodertillgång. I allmänhet taget kan skörden anses hafva blifvit något under medelmåttan, och spanmålstillgången är, hvad råg angår, otillräcklig, men i öfriga delar något öfverskjutande länets behof. Dock är det att befara, att mången af allmogen låter af sin gäldbundna ställning och de nu för tillfället högt uppjagade prisen förleda sig till alltför stor försäljning af spanmål, så att brist och dyr tid kunna härutinnan vara att befara under nästk. vår och sommar.