Litteratur. Folkelsesning. Ved Udvalget for kolkeoplysnings Fremme. Kjöbenhavn. I Commission hos G. E. C. Gad. 1866. Den märkligaste förändring, som under de sednaste decennierna inträdt uti de europeiska kulturfolkens litteratur, är obestridligen utvecklingen af den gren, som afser de lägre tolkklassernas upplysning och förädling. Öfverallt söker man numera att meddela dessa klasser genom populära skrifter så mycket som möjligt af naturvetenskapernas resultater, man skrifver för deras räkning innehållsrika arbeten om främmande länder och folk, och man beflitar sig framför allt om att lära dem känna fosterlandet, dess historia och närvarande ställning i politiskt och socialt hänseende, man upplyser dem om industriens framsteg och om tekniska uppfinningar af allmänt intresse — kort sagdt, man vinnlägger sig på allvar om att förjaga mörkret och räheten, utvidga idöretsen, bilda och förädla samt genom upplysningar på det praktiska området agna dessa klasser, som utgöra hvad man falat sdet egentliga solket. Liksom i Sverge ha i Norge och Danmark på sednare tider aktningsvärda sträfvanden riktats mot det ifrågavarande målet. Den solkläsning, som vi här anmäla, har ett för detta mål nitälskande och verkande sällskap utgifvit närmast för den danske bonden, ättlingen af den förtryckte och utarmade lifegne — denne bonde, som numera i fullt åtnjutande af den politiska och borgerliga frihetens välsignelser och lycklig genom ett, relativt taget, ganska stort ekonomiskt oberoende endast behöfver stiga i bildning för att bli fullt sjelf