undgick fångenskapen likasom genom ett underverk, men slaget var sörloradt. Och under alla dessa fasor samt i trots af de faror, som hotade honom personligen, hade enskildta tilldragelser ej undfallit den tappre fältherrn. Så äfven icke huru en ung lendtvärnsunderofficer genom en handling af mod och själsnärvaro räddade en hel bataljon. Denna bataljon hade fått order att marschera genom en hålväg; för att på dess andra sida anfalla en fransysk asdelnsng. Då truppen redan var inne i hålvägen, upptäcktes den af en sqvadron fransyska lancierer, och som en blixt störtar hola sqadronen med sin chef i spetsen, efter bataljonen. De ämnade öfverrida och nedhugga hela truppen, som i den trånga passagen ej kunde försvara eller röra sig. Hundra steg derifrån fäktar en bataljon af det femtonde landtvärnsregimentet mot fransmännen. Ett kompagni genombrytes af fienden. Underofficer Becker kommenderar den ena hälften, ty två officerare hade redan fallit, och kompagniets tappre kapten, som vågat sig rör långt fram, hade blifvit omringad och tillfångatagen af fransmännen. Underofficer Becker söker att åter förena sig med den andra hälften af kompagniet. Då ser han de fransyska lanciererna störta mot hålvägen, och han varscblir preussarne der inne. Ilan inser fransmännens afsigt, och afstår från sin första plan att förena sig med sitt kompagni. följ mig, gossar! ropar han och störtar till hålvägen. De blifva ej förföljda, emedan fransmännen hafva tillräckligt att göra med de andra. På sidan om hålvägen är ett busksnår, i hvilket Becker döljer sig med sitt folk och in