Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1867, sida 2

Men gossen skrattade åt honom. — Då vi afslutat vår öfverenskommelse, herr jude. Schlom Bendix hade besinnat sig. — Han yttrade några hebreiska ord till sin kamrat och vände sig derefter åter till gossen. — Bernhard, vi skola vara uppriktiga mot hvarandra. Femton man skola komma, du skall få trettio thaler; det är ett kapital; — nå, öfverenskommet! Afven gossen besinnade sig; hans kloka ögon glänste; ty trettio thaler voro ett kapital för honom. — Ilär är min hand, sade han och fattade judens. — Ah, sade Schlom Bendix, — i dag är det du, som är juden! — Ännu en sak, sade gossen, — När betalar ni pengarne? — Då vi äro i säkerhet i Borgentreich. — Nej, då vi anträda vår väg. — Nå, som du vill, min son, och drick nu. Men drick inte för mycket, ty om du blir pirum, så är du trött i natt och kan inte föra folket öfver de branta beren. En sidoblick på Aron Levi varnade den hetsige kamraten för ett oklokt vredesutbrott. Derefter vände de båda judarne sin uppmärksamhet på den i sitt rus snarkande Maurer. — Hvad skola vi göra med honom? — Låt honom. ligga, sade Aron Levi. — Vi äro nu på det klara. Låt oss gå med gossen och komma öfverens hvar vi skola sammanträfla med honom i qväll. Schlom Bendix var åter af en annan mening. .